Ni minns Sisyfos, eller hur? Han som rullar stenen i evighet? Idag släppte han stenen på mig. 🙄
Jag drabbades av ett ärende, som var besvärligt och omständigt på alla håll och kanter, när det kom. Efter att ha slitit med ärendet i flera timmar, och precis gjort färdigt allt – då fick jag veta att ärendet ändrats tillbaka, ärendet skulle vara som det var från början…
Den djupa sucken av lättnad jag ännu inte hunnit släppa ut, blev istället gråt (nästan) och tandagnisslan. Det tog ännu fler timmar att göra om allt igen, fast ”baklänges”. Visst gillar jag utmaningar, men det här var något i hästväg.
Eländes elände. Efter en sådan här dag är det tur att jag har enkel middag att laga hemmavid: stoppa in färdigladdad form i varm ugn, vänta tills larmet ringer – klart!
[tags]sisyfosarbete[/tags]