Jag har fått förfrågan om jag vill bli ordförande i vårt fackförbund på jobbet. Det känns väldigt utmanande; dels en utmaning åt mig själv, som inte alls är villig att stå i rampljuset, dels en utmaning för mina kunskaper, då jag varit fackligt aktiv i många år.
Det är inget jag måste besluta just här och nu, men inom en snar framtid. Problemet är att jag är alldeles för snäll och säkert kommer att låta arbetsgivaren köra över mig gång efter gång. Nå, jag får fundera på saken.
Idag tog jag med lunchlåda till jobbet igen, då jag hade kvar lax från i söndags. Det har blivit drastiskt kallare, -23 grader i morse, så det lägger igen bilrutorna – på insidan av bilen. Det tar tid att få sikt igen, så jag ägnar hellre lunchen åt att äta än att skrapa bilrutor.
Efter jobbet ska jag åka och handla. Suck. Jag har visserligen en sorts plan/ matsedel för veckan, men den kan ändras innan jag tagit mig igenom affären. Plötsligt händer det; jag ser något jag inte ätit på länge/ något lättlagat/ får oväntad inspiration… Och så kommer jag hem med varor jag inte skrivit upp från början. Nåja, jag får med mig mat hem, det är ju huvudsaken.
Idag är jag smått irriterad, på allt och alla, men det kanske går över när jag kommer igång ordentligt. Jag är ingen morgonmänniska, och avskyr när folk kastar sig över mig redan vid stämpeluret med krångliga ärenden som tar tid att reda ut och sätta sig in i ordentligt. *tuggar fradga*
[tags]facket, lunchlåda, kallare, handla mat, irriterad[/tags]
Ja är du fackligt intresserad kan det så klart vara en kul roll. Själv är jag oerhört ointresserad och har inte heller något större förtroende för de fackförbund som finns i vår bransch. Och då pratar jag om det centrala och inte det lokala.
Jag är i valet och kvalet. Får fundera ännu ett tag.