Så här går det: allt och alla ramlar över mig på en gång.
Om förra veckan var relativt lugn, så får jag igen det den här veckan. Min mail pingar för nya meddelanden innan jag hunnit kolla det föregående, telefonen ringer, folk köar utanför dörren. Och allt är förstås prio 1, då alla anser sig ha lika bråttom.
Själv tar jag det med ro och arbetar av den ena punkten efter den andra på min egen priolista, med avbrott för ovanstående. Somliga fattar inte hur mycket tid deras ”lilla grej” tar för mig, då jag måste söka uppgifter i arkiv och/ eller pärmar. Det är inte bara att ”trycka på en knapp” på datorn.
Måndag. Det är verkligen måndag. Mer kaffe behövs. Verkligen.
