Ibland är hon billig, min sambo froppisen.
I morse satte hon igång att skrika att hon ville gå ut och skita – klockan 5 på morgonen… Grymtande och gruffande kravlade jag mig upp och öppnade altandörren. Snöstorm ute. Hon tvärnitade, vände och gick in i hallen igen.
Jag hann precis börja slumra till, för att få några värdefulla minuter innan väckaren satte igång (05:30), men så satte hon igång att skrika igen. Försökte nonchalera henne, men hon skrek högre och högre. Steg upp, öppnade dörren, samma reaktion.
Jag påminde henne om att hon faktiskt har en kattlåda att använda sig av, och försökte somna om. Ha! Det tog inte många minuter så vrålade hon vid dörren… Min skönhetssömn var vid det laget så uppfuckad, att jag bestämde mig för att vara riktigt elak.
Steg upp, öppnade dörren – och den här gången stod hon så nära att jag (med foten) kunde trycka ut henne genom dörrspringan – och så drog jag igen dörren och gick och lade mig igen. Då dröjde det rätt länge innan hon skrek från utsidan, och jag såg på spåren i snön att hon faktiskt varit ner från altanen och gjort det som behövde göras.
Nu tänker jag dessutom lämna henne ensam hela dagen (hon har fått mat i skålen) eftersom det är så taskigt väder, och jag villhöver en dator under lunchen. Jag ska skämma bort mig själv lite grann, inte bara katten! 😉
