Idag är det sista rycket före semestern – och gudarna ska veta att den är efterlängtad! Vi tog oss en kaffepaus igår (förrgår?), A och jag, och hon är lika sliten som jag, men har inte semester förrän jag kommer tillbaka. Jag vet inte om man kan skylla allt på pandemin och vad den fört med sig, utan det är det allmänna arbetsläget just nu, helt enkelt.
Själv känner jag mig som att jag blivit tvättad i 90 grader, dubbelt centrifugerad, hårt torktumlad och sedan dragen genom en mangel minst två gånger. 🙄 Jag vet inte vad det är som gör att just det här året är mycket värre än tidigare år. Nå, nu är det bara timmar kvar att jobba, och jag har inte tid att sitta här och svamla om allt möjligt.
Jag säger väl som jag brukar säga inför semester och ledigheter i stort; ni ser ju när jag har tid/ lust att uppdatera här i bloggen igen. Det kan bli ofta, det kan bli sällan. I vilket fall som helst önskar jag er en trevlig sommar! 🙂