Låt mig bara säga att det är helt fel tid att bli sjuk strax före D-Day! Jag tog inte med mig jobbdatorn hem på onsdag, och det fick jag ju ångra. Torsdag var båda knäna helt pajade, kunde knappt ta mig över golvet. Nå, jag sjukskrev mig och ringde hälsocentralen – där jag fick en tid redan samma dag! 😯
Visserligen hos sjukgymnasten, men hon klämde & kände på mina knän och gav mig en kortisonspruta i det ondaste (vänster). Jag rusade iväg och akuthandlade (för att klara helgen) och lade mig sedan på soffan. Det var ungefär vad jag tänkt göra hela helgen – men det blev inte riktigt som planerat. 😉
A skulle få ett överraskningskalas, som vi var fler inblandade i. Min uppgift var att hålla honom hemma i Byn i några timmar, så matlagning och förberedelser kunde ordnas hos C. Så långsamt har jag aldrig druckit kaffe, för att inte tala om vilka diskussioner jag drog ut på tiden med. 😆
Sedan hann jag förbi till bror E också, för att kolla hans nya hus* och hälsa på hundvalpen han precis skaffat sig. Han ville gärna visa vad han hunnit ”fixa till” och vad mer som behövde göras. Jag travade mellan byggnaderna på gården med krycka och hundvalp runt fötterna, men jag klarade mig från att trampa på hunden.
Zucchinibiffarna blev gjorda, till slut, men inte förrän igår (söndag). De blev inte så goda som jag hoppats, men jag glömde säkert någon ingrediens/ krydda. *rycker på axlarna* Nu har jag ju provat göra dem; de var OK, ungefär som raggmunkar. Om jag gör dem fler gånger ska jag riva zucchinin grövre, så det blir lite mer tuggmotstånd. (Värt att veta: trots att de legat i kylen minst EN vecka, kanske två, så hade de inte blivit slemmiga, sådär som gurka blir. Ifall någon annan funderar på hur länge man kan skjuta upp tillagning av zucchini. 😉 )
Vädret har blivit kallare, MYCKET kallare. Nu har SMHI börjat varna för lokal nattfrost, men än har det åtminstone varit plusgrader på nätterna. Inte så många, men på rätt sida av nollan. Froppisen går helst inte ut alls, varken dag eller natt, men om hon går ut så är det korta svängar (vi ”går ut och röker”, hon och jag – längre tid än så är hon inte ute). Idag upptäckte jag att vädringsluckan i mitt kontor stått på vid gavel hela helgen, så det är faktiskt kallare än jag önskat på jobbet. Fingrarna blir lite stela och jag småhuttrar. Det börjar vara dags att stänga fönstren hemma också, vilket jag ännu inte gjort.
En dag i början av förra veckan kom jag hem till nyklippt gräsmatta. 🙂 Nu ser jag att det inte kommer fler små gula blommor i gräset, utan de gula fläckarna är… nyfallna björklöv! 🙁 Det är ett säkert tecken på att sommaren verkligen är slut, över och förbi. Men då har ju min favoritårstid hösten kommit istället! Och – hör och häpna – jag har fått tag i en burk av årets surströmming! Den knäcker jag nog till helgen, om inte planerna ändras under veckan. (Och om jag får tag i rätt sorts tunnbröd. Viktiga saker så här i surströmmingstider.)
UPDATE
Vad jag blir less på folk ibland, speciellt vissa personer! 👿 Alla har inte den självinsikt som behövs. 🙄
UPDATE 2
Så sätter vi igång Veckans Deckargåta: var är ett brev jag postat? Ett mysterium vi ska försöka lösa imorgon, då det är för sent att få tag i Rätt Person idag. Ja, ja. Det är den som har mest gott om tid som är mest stressad. Som vanligt.
UPDATE 3
Brevet har kommit till rätta! *lättnadens suck från alla inblandade*
*) Han har köpt min barndomsbästis föräldrahem, så jag har gått som barn i just det huset – för många, många år sedan. *nostalgisk* P g a kryckan iddes jag inte gå upp och se om I:s rum fortfarande hade orange medaljongtapeter 😉 men jag tror och hoppas de är borta sedan länge. Ljuva 70-tal… 😆