Allmänt

Jodå

Jag tog mig igenom jobbmåndagen (måndagar är alltid värst) och kraschade hemma på soffan när det blev kväll. Somnade som en stock, efter en god och riklig middag, så nu är jag pigg och alert inför dagens prövningar! 🙂

Vi är ”drabbade” av viss frånvaro på min avdelning den här veckan, p g a sjukdom och hemarbete. Själv ska jag vara ledig torsdag-fredag så jag jobbar på kontoret de dagar jag har till mitt förfogande. Ändå kände jag igår, efter att ha kollat på nyheterna, att jag borde isolera mig totalt och inte alls träffa folk över huvud taget. Smittspridningen har kommit igång igen i omgivningarna, men det var väl att vänta när skolstart och semesteravslut passerat. 🙄

Jag blev aningen uppskrämd igår kväll. Helt plötsligt fick jag ett SMS att telefonen på farbror K:s boende försökt ringa mig?!? (Jag vet att de har fått in smitta på boendet.) Jag ringde upp men fick bara knaster och sprak med en svag röst som hördes otydligt i bakgrunden. Ringde upp ett annat nummer, och fick svar – men blev lättad: han hade slut pengar på sin telefon så han kunde inte ringa själv! 😆

Jag fyllde snabbt på pengar på hans kort, och ringde honom för att meddela hur mycket jag satt in. Vi pratade en stund och han berättade att de fått in smittan på boendet, så nu är det room service som gäller: maten bärs ut till rummen och det blir inga utflykter i korridoren. Lite synd, han tycker ju om att få sitta ute på den gemensamma balkongen vid samlingsrummet när det är fint väder, men inget att göra åt. Hoppas nu bara att han inte drar på sig något.

Själv är jag oförskämt pigg och frisk i knäna. Just för tillfället, ska jag säga. Det kan hinna ändras under dagen, men just nu har jag åtminstone inte ont. 🙂 Jag kan – som jag skrev tidigare – faktiskt sova på nätterna, ingen vrider runt rakblad i knäna på mig när jag ligger ner. Trappor är fortfarande lite problematiska, men så länge jag har en ledstång att hålla i (dra mig uppför/ stötta mig nedför) så går det bra. Efter alla dessa år har det blivit en vana, jag tänker knappt på det längre, utan blir bara förvånad när någon (som jag går i trappan med) påpekar det. 😯

Veckans matsedel höll första dagen, få se hur det går resten av veckan… 😉 Det gäller ju inte så många dagar den här veckan, så jag ska nog klara det.

UPDATE
Ibland blir jag lite irriterad på folk. Idag har jag t ex bara fått in ett namn?!? Inget mer. Den som tog emot för att lämna uppgifterna till mig har alltså bara gett mig ett namn. Inget telefonnummer eller ärende eller någonting. Ett helt okänt namn, dessutom. *djuup suck* Som tur är kunde jag med lite mycket detektivarbete lista ut en bekant till personen ifråga, som i sin tur kunde hjälpa mig vidare i mina försök att få tag i rätt person. Det tog några telefonsamtal och massor med tålamod, men till slut hittade jag rätt person så vi tillsammans kunde ordna det som behövde fixas till. Båda var nöjda när samtalet var slut! 🙂