Det är ju typiskt. Telefonen har varit lugn igår, då jag var på plats hela dagen. Jag har varit på kurs idag under förmiddagen, och tydligen har inte telefonspärren fungerat, så jag hade fullt med missade samtal när jag kom till jobbet efter lunch… 🙄 Alla som inte ringde igår har tydligen ringt idag istället.
Jag har mina principer: om du ringer från en olistad telefon – d v s jag kan inte kolla på Hitta vem som har det numret – då ringer jag inte upp. Ett hett tips är att åtminstone lämna ett meddelande med vem du är och vad du vill, så kan jag ta fram rätt pärmar innan jag ringer upp. Annars får du vänta tills jag har telefontid igen.
Telefonspärren ska fungera som så att om jag har ett inbokat möte, så spärras telefonen automatiskt. Nu har vi upptäckt att det inte riktigt funkar som det är tänkt; ibland är vi spärrade fast det är telefontid, ibland är vi öppnade fast vi beställt spärr… Ja, ja. Det är lika spännande varenda dag! 😉
Vi hade en liten diskussion under fikapausen. Jag är uppvuxen i en liten skogsby, som så småningom tappade sin affär. Det gör att jag har kvar ”byatänket” fast jag numera bor ett kvarter från affären; jag bunkrar pasta, ris, konserver, bönor, etc, med lång hållbarhet. Eftersom jag handlar så sällan som möjligt, speciellt efter coronapandemin, så har jag ändå alltid mat hemma. Det kan bli lite underliga kombinationer ibland, men jag behöver inte vara hungrig, även om t ex mjölk eller smör tagit slut.
Egentligen var det matkassar vi diskuterade, men halkade in på ämnet bra-att-ha-hemma-varor, förutom att det ofta blir barnen som får bestämma vad man äter; snabblagat och något de gillar. Jag tröstade småbarnsmödrarna i sällskapet med att, om det skulle bli kris och man enbart får leva på vad som finns hemma, så har inget barn svultit ihjäl frivilligt. De kanske gnäller över vad som serveras, men de äter all sorts mat när de blir tillräckligt hungriga.