Foto, Katter

Små egenheter

Mina katter har sina små egenheter, båda två. Även om de är syskon så har de lite olika finesser, som visar sig allt eftersom.

Sigge – på bilden – sover alltid med (minst) ett ben utsträckt åt något håll. När jag tittar mot topplatsen på klöstunnan och ser ett ben sticka ut, vet jag att det är han som ligger där, och att Siri sover någon annanstans. Om de tryckt ner sig båda två i toppkorgen, så sticker det inte ut något ben, då rullar de ihop sig, sida vid sida.

Sigge älskar att komma till mig på soffan och slicka mig på fingrarna när jag kliar honom. Det betyder att han tänker bita mig, ett litet kärleksbett som jag lärt mig undvika. Pyralig (min förra katt) brukade också ge kärleksbett, men försiktigt, med framtänderna. Sigge hugger till ordentligt, med kindtänderna. 🙄 Siri har inte ens försökt. 😳

Hon visar att hon är orolig för sin bror, om han stannar ute för länge, genom att fullkomligen limma sig fast mot mig och trampa med tassarna som besatt. Det visade hon när han smitit och var borta i flera dagar, och det kan återkomma ibland om hon tycker han varit borta för länge. Så fort han kommer tillbaka nonchalerar hon mig igen. 😉

Jag har fyllt en liten plåtburk med lock med kattgodis. När jag lyfter den och skakar lite så kommer två godissugna katter springande! 🙂 Ibland ger jag dem bara en godis var (och då serveras de på soffbordet), ibland häller jag en handfull på golvet så får den som är mest ivrig äta flest (läs: Sigge).

Det känns lite konstigt att – efter alla dessa år med Pyralig – äta lunch/ middag utan en katt på bordet. 😳 De två syskonen är väldigt väluppfostrade och håller sig borta från köksbordet, åtminstone medan jag äter. Jag ”fuskar” och lämnar tallriken på bordet med lite sås eller annat på när jag ätit klart, och ser att det ibland har smakats på godsakerna jag lämnat kvar.

På tal om köksbordet, så har jag vant mig (när Pyralig blev gammal och stel) att lämna en av stolarna lite utdragen, så det ska gå lätt att ta sig upp på bordet även för en inte helt smidig katt. Jag hade helt glömt bort att katter kan hoppa högt upp utan ”hjälp” så länge de är unga och friska. En dag – under lockdown när Sigge kommit tillbaka efter sin rymning – hade jag ställt fönstret vid köksbänken på glänt, och upptäckte att Sigge försökte ta sig ut genom den springan! Hahaha, jag hade glömt att katter kan nå köksbänken! 😆

Katterna är ett härligt sällskap, och jag tror de njuter lika mycket av tillvaron som jag gör. De går ut och in som de vill – ibland blir en eller två kvar ute när jag far till jobbet, ibland blir de instängda. På kvällen kommer de (oftast) in och sover inomhus, men på morgonen håller de på att trampa ner varandra i sin iver att få gå ut. De har nämligen nu upptäckt att utomhus är en enda stor kattlåda! (Äntligen – i början kom de in efter att ha varit ute flera timmar, bara för att gå på lådan och sedan gå ut igen…) 🙄

Allmänt

Matsedel v 19

Måndag
Rester

Tisdag
Ugnskorv m mos

Onsdag
Rester

Torsdag
Potatis- o purjosoppa

Fredag
Rester

Nu börjar grillsäsongen, i alla fall enligt reklambladen… Färdigmarinerade grillskivor och kryddiga korvar väller fram från sidorna. Suck. Nå, jag får ihop mat den här veckan, i alla fall, utan att behöva gå och handla. (Det gjorde jag bort i lördags.)

Allmänt, Foto

Ärtsoppa

Äntligen har jag kommit mig för att koka ärtsoppan jag länge längtat efter! Problemet är att jag inte kommit ihåg att lägga ärtorna i blöt kvällen före – men i lördags kom jag ihåg det.

Hemkokt ärtsoppa är gudagott att äta, och jag har – peppar peppar – inte blivit gasig i magen av den. Huvudsaken är att man först sköljer de blötlagda ärtorna och sedan skummar soppan när den kokat upp, läste jag mig till, så jag skummade bort allt som bubblat upp runt kanterna. Pannkakor efteråt är överkurs för mig (jag har lagat EN rätt, det räcker) så jag åt stora mängder ärtsoppa istället. Det var supergott! 🙂

Plötsligt händer det: B och A och lilla A kom förbi! Lilla A är nu två månader gammal och nu ser jag hur otroligt lik sin far hon är. 🙂 De var på turné i kommunen, men skulle sova hos A, inte hos mig. Till min tröst så kom de förbi både lördag och söndag så jag fick hålla lilla A och sniffa babynacke. 😉 Och klämma lite på de yttepyttesmå fötterna…