Matsedel

Matsedel v 39

Måndag
Rester

Tisdag
Rester

Onsdag
Rester

Torsdag
Korv Stroganoff m ris

Fredag
Rester

Det blev en jätteenkel matsedel den här veckan! Observanta läsare ser att jag ännu inte gjort Stroganoffen, men den kommer, var lugn! Jag skjuter bara upp den några dagar till… 😉

Allmänt, Foto

Jag kan om jag vill

Eller jag kanske skulle uttrycka mig så här istället: vad gör man inte för att slippa städa…? 😉 Jag ägnade mig åt matlagning igår, snodde ihop en trerätters, bara för mig själv. Det var ett par nya recept jag ville prova, och så hade jag köpt äpplen som låg och skrumpnade i en påse på bänken. De behövde verkligen bli äppelpaj! 😉 Låt mig säga som så: jag blev ordentligt mätt, och har nu rester för flera dagar. En win-win-situation, helt enkelt!

Helgen har annars varit väldigt grå, vädermässigt. Lördag regnade det mestadels, klarnade upp lite framåt eftermiddagen, men katterna sov gott på altansoffan. De gillar smattret av regn mot taket, precis som jag! 🙂 Igår gjorde jag bort mig, angående katterna. Sigge gick ut och var så orolig, gick runt och jamade (efter Siri), och gav mig bevekande blickar: -Var har du gömt henne?

Jag ropade och visslade – och där kom en lurvig, nyvaken, jättesömnig katt från vinden: -Får man inte ens sova ifred på det här stället? 😆 Sigge blev så glad, kurrade åt henne och slickade henne i öronen, medan hon såg ut som om hon ville be honom dra åt betydligt varmare trakter. Nå, hon piggnade till och gav sig ut på äventyr, med brorsan i släptåg.

Den här veckan blir betydligt lugnare än de senaste två-tre veckorna. Jag har föreslagit lite byten av arbetsuppgifter, då en kollega har råkat få de besvärligaste ärendetyperna på sin lott. Vi byter lite pärmar, hon och jag, så blir arbetsbördan mer jämnt fördelad. 😉

Jag har gått med kryckan som avlastning ett par veckor nu, och det känns lite bättre i vänsterknät. Då har istället högerknät börjat gnälla, då det blivit mer belastat. 🙄 Hur jag än gör, blir det inte bra. Nå, jag tar mig fram på egen hand, med eller utan krycka, så jag ska inte klaga. Det kunde vara värre.

När jag är hemma, går jag korta sträckor utan krycka, t ex kors och tvärs i köket. Jag skulle bli galen om jag var tvungen att använda kryckan hela tiden där, då den – trots att den är mitt stöd i tillvaron – jämt är i vägen eller hindrar mig att bära med båda händerna. Så fort jag ställer den ifrån mig ramlar den i golvet, om jag inte kilar in den i något hörn, där jag kan snubbla över den då och då. 🙄

Från vänster till höger: äppelpaj, räksoppa och lök/champinjon/räkpaj. Observera att äppelpajen ser mycket större ut än matpajen, men det beror på att matpajen med avsikt gjordes i ett tjockare lager (så restbitarna går ner i lunchburkar). Äppelpajen är bara ett tunt lager.