Det har snöat hela helgen och fortsätter även idag. Ja, ja. Allt det vita ska ner, oavsett när. En tröst är att det inte är särskilt kallt, -7 grader visade termometern i morse. Det betyder lätt och fin snö, vilket förstås ger snörök längs vägarna, men snön är lätt att skotta. A var bjuden på middag hos mig igår (mammas palt går alltid hem 😉 ) och passade då på att skotta av bron och plattorna, eftersom traktorn precis hunnit vara förbi och skottat bort snön från gården.
Jag har ett par nya leksaker i hushållsarbetet: diskhandskar! 😆 Tidigare – när min förra diskmask gav upp andan – har jag försökt med diskhandskar men inte känt mig bekväm med dem, men nu har jag nog fått tag i rätt sort, för OJ vad det var roligt att handdiska! 🙂 Tro nu inte att jag kommer att lämna diskmasken helt åt sitt öde, den är trots allt väldigt bra att ha, men jag kanske slutar spara ihop alla stora grytor/ ugnsformar/ plåtar/ etc hela veckan och istället diskar upp dem direkt. (Jag ÄR lättroad!)
Till min stora lättnad visade sig Sigge vara oerhört lätt att medicinera! Det var en vätskemedicin han fick, inte en med krämkonsistens (som tidigare katter fått), vilket underlättade enormt. Jag har dragit upp rätt mängd i den sprutliknande dosetten, och bara sprutat in medicinen längst bak på Sigges tunga. Slurp slurp så var den borta, och inte en klo visade sig.* Att han slapp tratt underlättar också tillvaron, för både honom och mig.
Veckans matsedel var snabbt fixad, eftersom jag lagat mat hela helgen (och dragit ihop en massa disk). Fredag handlade jag efter jobbet, och passade då på att köpa en liten bit affärsgrillad karré, som jag kokade potatis till och hade färdig beasås hemma. Lördag blev det en proppfull form laxlasagne, som inte blev helt lyckad, beroende på att jag kryddade för lite. Det går ju att åtgärda! 🙂 Jag har fortfarande inte kokat ärtsoppan, men den står på tur. Om jag inte offrar mig och äter lasagne den dagen också – det blev mycket rester från den formen…
För en gångs skull kastade jag mig inte över lasagnen så fort den kom ur ugnen, utan jag såg färdigt programmet jag kollade på, på TV:n. Då hann plattorna verkligen suga åt sig all sås, som annars rinner över tallriken och droppar på spisen – ja, ni vet. Nu var det bara att skära upp lagom stora portionsbitar, som visade prydliga lager (med bränd ost längst upp 😳 ).
*) Jag minns när Pyralig råkat ut för samma missöde; en katt som bitit henne i svansen. Hon fick dels tratt, dels en krämig medicin. Det mesta av krämen spottade hon ut, så den hamnade inuti tratten. Till slut var hon alldeles gul runt huvudet – jag var tvungen att bada henne när jag tog av tratten…