Tro det eller ej, men jag lagade faktiskt middag igår! Visserligen inte den kycklinggryta jag planerat (det blev ugnskyckling m ris o gröns istället) men det blev restburkar i alla fall, och det var vad jag var ute efter. Veckans luncher blir smörgås + dryck eller yoghurt + flingor, beroende på vad jag har hemma. (Jag kör alltså smörgåsalternativet tills mjukbröd och/ eller pålägg tar slut, sedan blir det flingor.)
För den som inte är intresserad av mina matvanor, kan jag istället berätta att jag bytt ut gårdagens olivgröna klänning mot kjol & linne + kofta idag. Bara så ni vet vilket modeorakel jag är. 😆 Det skulle visst bli varmt idag, men inte än – för jag fryser! 😳 Kontoret ligger på skuggsidan, så kontrasten är stor mot altanen hemma, som ligger i solsken större delen av dagen.
På tal om värme så jämförde jag mina kritvita ben med kollegans brunsolade ben i morse. Vi kom fram till att om jag går ut och röker en mulen kväll och drar upp kjolen så knäna syns, så kommer grannarna att tro jag installerat strålkastare på altanen. Så självlysande vita är mina knän just nu! 😆 (Jag trodde inte att de kunde vara blekare än skenbenen, men det kunde de.)
I morse tog jag mig äntligen för att klippa naglarna. Nej, de är inte lackade än, men lacket står och väntar på köksfläkten. Vilken dag som helst… Jag förstår inte hur folk får någonting gjort med långa naglar? Själv slår jag dem emot kanter och allt möjligt, så de blir trasiga och fransiga i kanterna, fastnar i kläder/ filtar, klöser mig själv av misstag och – senaste olägenheten – de gör hål i diskhandskarna! 😳
OK, jag kan gå med på att det är stark tantvarning på diskhandskar, men jag vill ändå inte att naglarna nöter hål. Finessen med diskhandskar är att jag kan använda riktigt hett vatten till handdisken, utan att skålla mig. Dessutom vill gärna den stora gjutjärnsgrytan lämna svarta fläckar på händerna. Nu hamnar fläckarna på handskarna istället – och handskarna går att tvätta med hett vatten och mycket diskmedel när disken är klar!
UPDATE
Helt plötsligt fick jag en inbjudan till ett möte: idag, efter lunch! *pffrrt* Det kan de bara glömma, jag kommer inte att ha tid med dem. De får ha sitt möte utan att jag blir inblandad. Det är inte bara att jag inte vill, utan jag har helt enkelt inte tid. Som det ser ut nu, är jag ensam på eftermiddagarna, och får alltså göra allt själv. Ingen att fråga, p g a semester och sjukdom. Nå, det går, det brukar alltid gå, men jag har (nästan) börjat nedräkningen till semestern redan nu… (När jag går hem ikväll är det 18 arbetsdagar kvar. 😉 )
UPDATE 2
Ha! *ett torrt och ironiskt utrop* Jag fick åter igen frågan om ”är det bara en på plats idag”. Får bita mig i tungan och bekämpa lusten att svara att ”om du ser två, ska du inte köra bil”… 🙄 Och jag har ont i axeln. Och i nacken. Och de j*kla myggen gör mig gaaaaalen! Och om jag bara slapp ha med folk att göra… 👿
