Till slut var jag tvungen att lägga till ännu en person på min VIP-lista i jobbtelefonen. De som hamnar på VIP-listan kan ringa igenom även om jag spärrat telefonen, vilket kunde vara välbehövligt medan vi fortfarande hade bestämda telefontider. De (telefontiderna) har tagits bort, men vi har kvar VIP-listorna – mest för att VIP:arna hamnar i en lättåtkomlig lista, då det är dem vi oftast ringer. Om det är bra eller dåligt att hamna på min VIP-lista är upp till var och en att avgöra. He he. 😉
Under fm har vi haft APT, där vi gick igenom diverse punkter, bl a att komma ihåg att beställa almanackor för nästa år. Jisses, det är snart december – och då rusar tiden iväg! 😯 Jag har inte börjat med julklapparna än, men vilken vecka som helst. Nu har vi ju fått lön, så jag får be B skicka julklappslistor för gullungarna. Planen är dessutom att åka till L under den kommande helgen, så då kan jag ha chans att komma åt någon julklapp IRL istället för att beställa online. Kanske.
Mina planer med sockstickning ( …minns ni dem fortfarande… ) har inte kommit igång än. Jag får lägga på ett kol om det ska bli några mjuka paket under granen i år. 😆 Först ett par åt mig själv, så jag ser hur knölig stickningen blir och hur många maskor jag tappar i genomsnitt per sticka… Sedan kanske några i mindre storlekar. Jag får se, det kan ta tid innan jag ens får ihop ett ”slaskpar” åt mig själv.
Eftersom det är onsdag idag, ser jag fram emot att under torsdagen få se nästa avsnitt av Yellowstone. 🙂 Det kan ske tidigt – som förra veckan, då jag vaknade och var på toa vid halv 3 på torsdag morgon, och sen kollade det färska avsnittet – eller sent, beroende på hur trött jag är. Vad jag också sett är det senaste avsnittet av Outlander, som började visas i lördags! Nu fattas bara Oak Island (måndagar), så blir min TV-vecka komplett. *lutar mig tillbaka och myser*
Igår hade jag (som fackordförande) en besökare som diskuterade bl a sin eventuella kommande pension med mig. Jag har ju startat min egen nedräkning, då jag – just nu – tänker gå i pension så tidigt jag kan. Visst ”tjänar” man mer på att jobba längre, men jag vill faktiskt orka njuta av livet som pensionär också. Om hälsan inte är bra tänker jag inte jobba till 67-69 års ålder, för att efter pensionering inte orka göra något alls. Jag har ju dåligt med ork redan nu – och det är inte bara knäna, även om de är en stor del.
Nåja, jag ska inte gnälla: jag har ett sittande jobb och kan ta bilen dit jag behöver, krycka finns både på jobbet och hemma om mina knän har en dålig dag, jag har hjälp med både gräsklippning och snöskottning. Det går ingen nöd på mig. Jag har ju bara mig själv (och Siri) att ta hand om. 😉
Vissa dagar händer oväntade saker på jobbet, som egentligen inte alls har med mitt jobb att göra. Igår fick jag hjälpa en person vidare till en annan avdelning, via telefon – och idag ringde personen igen, bara för att tacka mig! 🙂 (Kort beskrivning: det var ett ”luddigt” ärende, som visade sig inte höra till min avdelning.) Min pedagogiska sida – den jag använde när jag gjorde instruktionsfilmerna tidigare i höst – poppar upp när man minst anar det. 😆
Vädret idag är uppklarnande, men kallt. Nu är det ju den årstiden att solsken inte betyder värme, utan tvärtom kyla. (Enligt SMHI är det -13 grader?!? Jag hann inte kolla termometern hemma i morse.) Snön ligger ännu kvar. Trappräcket var frostigt och fruset när jag gick nedför bron i morse, så jag borde söka fram vantarna. Mina handskar glider så lätt på räcket, vantarna har bättre grepp.
UPDATE
Plötsligt, när jag var hemma på lunchen och satt och åt, såg jag en ung man komma in på gården, där han stannade till. Jag kollade mer noggrant genom fönstret, och ser då en ung kvinna stå under en av mina björkar (!!!) och hålla en frostig kvist framför ansiktet?!? Aahhh – turister!
Solen hade orkat upp över horisonten och de tog soliga frostbilder på både sig själva och varandra – och möjligen på Snigelskalet också, jag är inte säker på vilket motivet var när de vände sig åt det hållet. 😆 Så nu kanske min björk – och mitt hus – hamnar på Instagram, eller var de lägger upp sina bilder! 😉
Mina stickgarn har inte fått komma ut ur garderoben än…
Blir nog en fin-fin regnbågsfärgadsjal/filt, vilket årtionde som helst…(fast i milda toner då mina garn är växtfärgade tidigt 80-tal (?) och ärligt stulna från pappas vind…) Men om garnen redan är över 40 år så är det ju onödigt att stressa!
Mitt (enda) sticknystan ligger på öppna spisen – och får otroligt nog vara ifred för katten! Däremot har jag ännu inte köpt stickor, men det är bara en tidsfråga. Vilket år som helst… 😉
Precis min tanke när jag gick tidigt i pension. Jag får mindre pengar, men min tid är värd mer än pengar. Och för min del har jag inte ångrat mig en sekund.
Det spelar ingen roll hur länge man än jobbar, man får aldrig lika bra betalt som under arbetslivet. Pengar än inte allt, fri tid och fritid värderar jag högre. 🙂