Det är Stark Nedräkning till årets julbord idag! Eftersom vi är en stort företag med många medarbetare, har vi fått välja mellan några olika dagar och tider. Mitt gäng kom fram till att torsdag kväll passar oss bäst, så nu har jag hunnit få ett par recensioner av maten från de som var igår: den är gudomligt god i år igen! 😉
Vädret (idag tänker jag inte glömma det) är ca -5 grader, uppehåll, men det är fortfarande mörkt utomhus, så jag kan inte se om det är mulet eller inte. Nå, jag ska inte köra mer än till och från jobbet idag, då vi enats om att samåka till julbordet. Jag åker nog med A, om inte hon blivit fullbokad redan. Vi ska starta i god tid, då det är både halkigt, mörkt, och viss risk för vilda djur längs vägarna.
Lite sortering behöver göras på kontoret, och en del nya pärmar till det nya året ska få nya etiketter med rätt årtal. Det hinner jag i o f s fixa nästa vecka, för sedan är jag ledig. I år slår jag på stort och tar långledigt över jul- och nyårshelgerna, plus trettondagen. Det går inte åt så många semesterdagar för att få lång semester den här julen, så jag passar på.
Siri har varit ut i morse och tog en ganska lång promenad, och hon var så kelsjuk när hon kom in igen. Jag höll nästan inte på att ta mig till jobbet. Ibland önskar jag att jag kunde ringa och säga att jag blir sen (eller stannar hemma) för att jag måste klia katten, men det finns inte att välja som frånvaroorsak. 😆
För den som undrar: jag har fortfarande inte varit och handlat den här veckan. Men vilken dag som helst… 🙄 Det blev middag från Grillen igår, då jag fortfarande inte kände för att laga någon mat hemma. Ikväll behöver jag inte fundera, så korven kanske kommer till användning imorgon? Om den blir Stroganoff eller korvgryta, eller något helt annat, får jag se då. Den dagen, den sorgen.
UPDATE
Siri ville inte gå ut under lunchen, så nu kommer hon att vara Riktigt Irriterad när jag blir sen hem från jobbet. Jag försökte locka ut henne men hon vände sig bara åt andra hållet i soffan och blev kvar där. Som en liten kompromiss har jag rensat kattlådan under lunchen, så den är ren och fräsch om hon måste använda den (hon vill ju helst gå ut och göra det som behöver göras). *pust*
Jag funderade på det här med ålder. En del är ju tanter/ gubbar redan från ung ålder, andra är hur ungdomliga som helst, hur många år de än fyller. Nu menar jag inte utseendet, utan det allmänna tillståndet. Vart jag själv ligger på den skalan vet jag inte, men det är ändå intressant.
Jag minns t ex C, som jobbade på en annan avdelning innan hon flyttade härifrån. Hon var flera år yngre än jag, men det hade ingen kunnat gissa – snarare tvärtom. Det var inte bara kläderna och frisyren som var tantiga, hela hennes väsen var så gammaldags. Jag lärde aldrig känna henne närmare, men jag hade inte blivit förvånad om hon samlade på porslinshundar och lyssnade på dragspel medan hon virkade små dukar på fritiden. Typ.
Tvärtemot minns jag första gången jag skulle jobba med E. Hon fick visa sitt körkort åt mig för att jag skulle kunna tro att hon verkligen var så gammal som hon var! 😆 Jag trodde hon var i min ålder, men hon var många år äldre. Hon var också engagerad i allt möjligt roligt, ständigt på språng mellan olika aktiviteter där hon var efterfrågad och omtyckt.
Nu har det gått många år och mycket vatten har runnit under broarna. Jag blir mer och mer jämnårig med E – känns det som, i alla fall. 😉 Det där med ålder är bara en siffra, sägs det, men perspektivet flyttas allt eftersom åren går. När jag var tonåring var ju 40-åringar jättegamla, med ena foten i graven. Numera är 40-åringar knappt torra bakom öronen. 😆
