Under dagen igår och natten till idag har del lilla snö som kommit hunnit smälta bort. Det är i o f s inget ovanligt, snön brukar komma och fara flera gånger innan den lägger sig för säsongen. Jag kunde ta mig till soptunnorna i morse utan att halka när jag genade över gräsmattan. 🙂
Någon (snäll granne eller A & C?) hade rest upp den tunnan som fallit på rygg vid senaste tömningen – för typ en vecka sedan… Jag har varit på väg ut med soporna flera dagar och tänkte resa tunnan då, men nu hann någon annan före. Problemet med mina soptunnor är att de inte kan stå för nära gatan, p g a att tomten sluttar. Då faller de omkull när sopbilen tömt dem, om han ställer dem för nära gatan – som han gjort den här gången. Ja, ja. Petitesser. 🙄
Medan jag lagade mat igår (k-bullar & pasta) insåg jag hur illa mina knän mår, men jag tror det beror på vädret. (Jag kunde bara ta ett steg åt gången, men det känns lite bättre idag.) När det blir kallare och blåser mycket får jag mer ont. Jag får nog sticka mig ett par knävärmare innan jag börjar lära mig sticka sockhälar, eller hur? 😉 Knävärmare är ju bara raka stycken, med resår. Och så får jag börja använda kryckan, för avlastning, lite mer. *rycker på axlarna*
Allt jag har ute på altanen är förmodligen sjöblött nu. Jag har inte tagit på mig tofflor så jag kunnat gå fram till soffkuddarna och känna på dem, men det verkar ha blåst in nederbörd så alla kuddar blivit blöta. Typiskt. Nu återstår att antigen försöka torka kuddarna på ett vettigt sätt någonstans inomhus, eller också slänga dem och köpa nya till våren. Det största problemet är ryggdynorna, deras överdrag går inte att ta av då ”knapparna” är fastsydda genom hela kudden. Jag vet inte ens om innehållet är i en hel bit eller en massa småbitar? Sittdynornas överdrag går däremot att kränga av och de dynorna är som hel bit.
UPDATE
Siri ville gå ut när jag kom hem på lunchen och kom inte in igen, så hon blev kvar där ute under em. Det gör inget, för vädret är hyfsat bra. Inget regn och inte för mycket vind. Mina knän är inte bra, men lite bättre än igår kväll – jag kan ta flera steg åt gången! Nu har jag preparerat mig med kryckan också, så jag orkar ta ännu fler steg. Någon har nämligen börjat ställa sig på ”min” parkering! 😳
Jag har mina misstankar om vem det är, men h*n är inte omöjlig att ha att göra med och flyttar bilen om jag säger ifrån. Nå, jag behöver ju motion och så länge det inte är halt – och jag kommer ihåg att ta med mig kryckan som stöd – går det bra. Det är ju så att jag står på en allmän parkering (utan motorvärmare) så vem som helst får ju stå där. Jag brukar bara vara först att hinna ställa mig på den platsen. Om jag hade en betald plats på personalparkeringen skulle ingen ställa sig där, men så är det. (Det är inte snålhet som gör att jag inte står på personalparkeringen, det är lång kö till ev lediga platser.)
Jag hittade (läs: sökte fram) en kartong med lite kolor kvar, som jag sakta men säkert gnagar i mig. De är skitäckliga, minst 10 år gamla och stenhårda, har för länge sedan tappat originalsmaken – men de är söta! Jag har inga hämningar utan gräver i mig de sista kolorna, istället för att bara slänga dem. Så är läget för avsockringen idag, men snart tar jag upp kampen igen. Snart.
