Det hjälper inte att jag försöker vara sjuk och hålla mig hemma. Till slut ringde jag en kollega som kom förbi med min dator och diverse arbetsmaterial vid lunchtid… Jag har ju inte slagit i huvudet, inte mer än att jag kan jobba, i alla fall. 😉 Det blir så långa dagar med TV:n som enda sällskap, om inte Siri kommer och råkar vara kelsjuk. Jag har ju tillbringat större delen av helgen på soffan – liggande på vänster sida, då det onda revbenet sitter till höger. Mitt högra ben har 50 nyanser av blått men känns bättre. Eventuellt far jag till jobbet imorgon, jag får se hur jag känner mig.
Nu återstår planen att fixa någon sorts middag. All lax är nu uppäten men jag har ju falukorv ifall jag vill göra korv Stroganoff eller korvsoppa. Grönsaker av olika modeller är inköpta sedan tidigare. Återstår bara att skala-skiva-hacka dem. Om jag ids. Annars kan jag skjuta upp soppan ett par dagar tills jag känner för att handskas med grönsakerna.
A har köpt mig ett par halksockor, så jag inte ska fälla mig fler gånger. (OK, det var jag som skickade med honom att köpa mig ett par när han ändå handlade annat åt mig.) Alla juniorer som är inblandade tycker jag ska skaffa mig ett larm också, så hemtjänsten kan hjälpa mig om/ när jag trillar omkull nästa gång. 🙄 Hur blev jag plötsligt så hjälplös och behövande – jag har ju inte ens uppnått pensionsåldern? (Ett år och sju månader kvar… 😆 ) Visst är det jättebra att jag får hjälp, det känns bara alldeles för tidigt. 😳
Snart är jag klar med kommissarie Roy Grace för den här gången! 🙂 Få se vem jag träffar efter honom, jag har inte valt vilken bok det blir än. Min lista med böcker jag kan tänka mig att lyssna på är oroväckande lång, men jag brukar rensa då och då, när jag inser att jag aldrig kommer att hinna ikapp eller när jag upptäcker att jag inte alls är intresserad av vissa böcker. Ibland råkar jag lyssna/ läsa en recension på någon bok som får mig att snabbt peta in den boken i listan, men efter ett tag inser jag att det inte var ett bra val – av olika orsaker. Whatever. Jag kommer aldrig att bli utan något att läsa, oavsett om jag läser med ögon eller öron. 😉
