A har köpt mig en ny leksak, en pulsoximeter att stoppa in ett finger i för att kolla puls och syresättning då och då när jag är hemma. Annars är det ju vid läkarbesök de pluppar fast en sådan på fingret så fort jag visar mig. 😉
Alltså, inte undra på att jag känner mig stressad ibland. Nu ringde min chef – som jag tidigare i morse meddelat att jag jobbar hemifrån under fm eftersom jag ska på återbesök på HC – och hade en annan chef runt halsen 🙄 som behöver låna mig p g a sjukdomsfall på en annan avdelning. Direkt exakt nuuuu.
Jag meddelade att fram till halv 10 har jag tid, men inte en sekund längre. Bilen är inte i värmaren och det har varit kallgrader hela helgen. Det kommer att dröja länge innan jag ens ser ut genom rutorna. Dessutom behöver jag kanske tanka…?
Nåja, det går nog bra. Jag behöver inte byta om utan kan åka till doktorn med mina ”hemmakläder” på mig. Sedan hinner jag byta om innan jag ska till jobbet. Inte nu för att någon där skulle bry sig om vad jag har på mig, men ändå. Lite prydlig vill jag vara då och då. 😉
Är det inte typiskt, så säg? Med hjälp av min familj har jag till slut lyckats tvätta upp – och torka – klädslarna till båda sofforna, så de var rena och fräscha inför hösten. (Ena soffklädseln har legat på vänt länge i tvättstugan, då det alltid fanns viktigare saker att tvätta först.) Nu är sofforna uppiffade: en åt mig, en åt Siri. 😉 Och gissa vem som spydde upp hårbollar i sin soffa igår, precis när jag var färdig med den akuta tvätten jag var tvungen fixa under helgen…? Ledtråd: det var inte jag. 🙄 Nu ligger den soffklädseln i tvättmasken igen och väntar på att bli upphängd, men jag ordnar det ikväll.