Jag kan nästan inte beskriva det, men jag mår så mycket bättre nu än när jag senast tog mig till jobbet (under mellandagarna). OK, mina onda knän känns av igen (de höll sig i skymundan när jag hade problem med resten av kroppen) men det är ju en petitess mot hur jag mått tidigare. Nu kan jag ju gå, visserligen med dålig kondis 🙄 , men jag låter inte längre som att jag ska dö när jag kommer genom jobbets korridor.
Självklart lämnade jag bilen ute på gården igår, hade bråttom in med mitt varma skrovmål från Grillen. 😉 Den var lite seg i morse, men jag hann inte kolla termometern eller ens känna efter om det var kallt ute. *bråttom bråttom* Först när jag var på jobbet såg jag att det var -27 grader! Inte undra på att bilen var seg! 😳 Det efterlängtade skrovmålet passade perfekt till middag, så nu har jag kvar fläskyttergrytan i matburk till middag idag istället.
Det funkar bra med hemtjänsten som sätter på/ tar av strumporna varje morgon och varje kväll. Jag har bokat in dem vid 07:30 och 19:00, då jag beräknas vara vaken/ hemma oavsett om det är vardag eller helg. Nu missade jag att göra ett fotbad igår kväll, då jag verkligen behöver klippa ner tånaglarna, men jag får prova ikväll istället. Dessutom behöver jag smörja in underbenen med någon fuktgivande kräm, de blir så torra och det kliar så ini bomben!
Jag har roat mig med att skicka diverse utskrifter till skrivaren, när jag nu är tillbaka på kontoret och kan skriva ut saker igen. Visst kan jag spara viktiga/ brådskande mail i mailboxen men de försvinner oroväckande snabbt långt ner i mängden av alla andra mail jag får. Det är bra att kunna skriva ut dem och sedan slänga när de är åtgärdade, speciellt om det är något som ska fixas lite längre fram i tiden.
Dagens stora syssla blir att flytta pärmar (förra och förrförra årets) till arkivet, tömma pärmar (förrförrförra årets) och så skriva ut pärmetiketter och göra nya pärmar för i år. Det skulle göras efter årsskiftet men då har jag ju varit hemma. Det är inte lätt att flytta pärmar när man inte är på plats. 😉
UPDATE
Ojdå, något blev fel när årets almanackor beställdes, under min långa frånvaroperiod. 😳 Jag har inte fått de modeller jag brukar ha (beställning gjordes enligt förra årets lista), faktiskt har jag inte fått några almanackor alls?!? Nu har jag skickat rätt beställningsnummer till chefen så får hon beställa på nytt. Någon måste ha kapat åt sig mina almanackor medan jag var borta från kontoret? Ja, ja. Det gick ju att beställa nya, och jag får kolla datum/ veckodagar/ övrigt i min datorkalender tills papperskalendrarna kommit.
Jag har hunnit ha ett telefonmöte med min hjärtdoktor, och vi var båda rörande överens om att jag mår väldigt bra nu, och ska fortsätta med den medicinering jag har. Hon hade även koll på min senaste inläggning på sjukhuset, och var lika glad som jag att de fått ut den överflödiga vätskan ur min kropp, så jag kan leva som vanligt. 🙂
På tal om att ”leva som vanligt” så behöver jag ruskas om lite grann. Att äta en aning nyttigare skulle inte vara helt fel, inte heller att börja röra på mig lite mer. Främst längtar jag tills snön och isen är borta från vägar och gator, så jag kan promenera utan halkrisk. Fram till dess får jag väl motionera i hallen och i trappan på väg till/ från tvättstugan… 🙄
UPDATE 2
Jag sorterar pärmar och tuggar gammalt innehåll så det fräser om det! Enda problemet är att jag får stå mycket och länge bredvid tuggen, men det finns en liten stol i det rummet som jag kan sitta och vila på när knäna börjar låsa sig. Stolen är tyvärr för låg, eller också är det tuggen som är för hög, så de går inte att kombinera – jag kan alltså inte sitta vid tuggen, då når jag inte upp till rätt ställe. Nåja, jag kan sitta och vila en stund, innan jag skuttar upp igen och fortsätter tuggandet.
Värt att notera är att antalet pärmar blir färre och färre för varje år, förutom att de tjocka pärmarna oftare byts ut till en tunnare modell. Om allt går enligt Planerna för vårt arbetsställe, kommer vi snart inte att ha några pärmar alls – men det tror jag när jag ser det. Det Papperslösa Kontoret finns inte på riktigt, bara i sagorna.
Min syster ramlade en gång i deras yttertrappa som hade 4 trappsteg. Hon lyckades då bryta benet på tre ställen OCH få knät ur led. När hon kom till sjukhuset sa hon till personalen där att ett knä ur led gör ju inte ont alls. Då sa de just det att benbrotten gjorde mer ont och då prioriteras den smärtan.
Lite lustigt är det, att jag inte har ont på mer än ett ställe/ av en orsak åt gången. Men nu är det bara den ”gamla vanliga” knäartrosen som spökar lite grann. Annars mår jag bra! 🙂