Det känns lite… gammaldags, att använda ordet ”postorder” numera. Det heter väl ”onlineshopping” eller ”e-shopping” nuförtiden, men jag är uppvuxen med tjocka, glansiga kataloger att bläddra i, tills de tunna sidorna var fläckiga och hundörade vid favoritvarorna.
Då var det verkligen postorder. Först skulle man fylla i ordersedeln och posta den. Sedan vänta. Och vänta. Och vänta ännu längre, innan paketet till slut äntligen kom! Det visste man genom en avi som delades ut i postlådan. Hämta paketet på Posten.* Betala vid kassan för att få ta med paketet hem.
Bli besviken när det man verkligen ville ha var slut i lager eller rätt storlek/ färg (”Vill du skicka in en restorder?”) eller när beställda plagg inte passade. Paketera om, fylla i returorsak och stoppa med fraktsedeln, tejpa, skriva adresskort, ta paketet till Posten och skicka tillbaka. Sedan vänta vänta vänta ännu mer, tills man fick antingen ny vara eller pengar tillbaka.
Ja, det var tider, det! 😉
[tags]postorder, onlineshopping, kärt besvär[/tags]
*) På den tiden var det Posten med stort P.
