Jag nös, och genast haglade skojfriska kommentarer om coronavirus runt mig. (Det var faktiskt jag som började.) Det är lite av hets mot folkgrupp, alla virusvarningar som dyker upp i mer eller mindre seriösa källor i nuläget. Jag är inte bara lite less – jag är väldigt less dem nu.
Det leder mig in på influensavaccinet. Nytt år, nytt vaccin. Jag vaccinerar mig inte mot influensa, även om jag tillhör minst två riskgrupper. Är det meningen att jag ska få flunsan, så kommer den. Annars har jag ändå klarat mig bra i flera år.
Jag har inget emot vaccin, speciellt inte av den typen man ger barn, så de blir immuna mot s k barnsjukdomar (mässling eller annat, som kan bli direkt livsfarligt att få i vuxen ålder). Att däremot måsta ta nytt vaccin varje år för att influensastammarna ändras, det struntar jag i.
Värt att notera: jag har aldrig haft en ordentligt influensa, med lunginflammation och hela baletten. Jag kommer säkert att ändra mig om det skulle bli så och stå först i kön till influensavaccinet året efter. Sent ska syndaren vakna, ni vet. 😉
Jag har haft riktig influensa ett par gånger, men jag vaccinerar mig ändå inte. Har du väl haft flunsan så är du immun mot den i uppemot sju år. Så lång tid ska det, enligt läkaren, ta för en ny sorts flunsa att utvecklas.
OK, det visste jag inte. Jag brukar bara dras med långdragna förkylningar, där främst hostan sitter i länge. Kan ha något att göra med mitt rökande…? 😉