”Min siiiiiittdyna har rymt, det tycker jag är grymt”…
Igår hände något oväntat: sittdynan i min rökstol har rymt! 😳 Eftersom det blåst ordentligt, med hårda vindstötar emellanåt, så har dynan flugit ur stolen någon gång under dagen och är nu verkligen borta med vinden. Jag har provat sitta och röka utan dyna men det känns inte bra. Som tur är har jag en reservdyna att plocka fram ur gömmorna. Den är vit och betydligt tjockare än den svarta som nu är borta.
Det är kallare väder, bara runt 10-11 grader på morgnarna. Blåsten gör att det känns betydligt kallare än det egentligen är, och mina knän gillar inte blåst. Igår fick jag ta till kryckan under eftermiddagen, men i morse glömde jag den – var halvvägs nedför brotrappen innan jag kom ihåg den, och då iddes jag inte vända och gå upp igen. Jag tar mig nog hem under lunchen och får ta med kryckan senare.
Under över alla under: jag gjorde faktiskt Korv Stroganoff igår! 😯 Det blev rester över till middagen idag, så då slipper jag laga mat idag igen! 😉 Däremot behöver jag fara och handla, men eftersom jag har mat att värma behöver jag inte fara direkt efter jobbet. Apoteket måste jag åka till idag men jag kanske gör undan det under lunchen. Jag får se hur jag gör.
Siri är ute långa perioder i blåsten. Hon håller sig mest hemikring, sover på altansoffan och så, men vill inte komma in annat än snabba svängar för att äta lite – och sedan har hon bråttom ut igen. När hon väl kommer in går hon upp och sover (efter en rejäl omgång med kel och gos) i flera timmar i dubbelsängen. Hon har fortfarande vänt dygnet fel; ute på nätterna, inne på dagarna. Det lugnar ner sig när det blir kallare, då vänder hon dygnet rätt och kommer in och sover på nätterna. Förhoppningsvis.
Jag jobbar med mitt talmanus till de korta instruktionsfilmer jag ska göra till intranätet. Ett uppdrag jag tog på mig innan sommaren, men inte hann göra färdigt. Det är jobbigare än man kan tro att skriva ihop korta instruktionstexter som alla kan begripa utan besvär. Jag får visualisera vad som visas på skärmen medan jag talar, för att få allt i rätt ordning. Enda ljuspunkten är att jag tänker göra klart filmerna hemma, så jag ska lägga in ett par jobba-hemifrån-dagar snart. Inte den här veckan, men nästa vecka kan jag lägga in två eller tre dagar då jag får sitta hyfsat ostört och göra allt färdigt.
En sak är säker, och det är att jag aldrig slutar att förvånas över folks dumhet. 🙄 Igår hade jag ett ärende med en medarbetare som fick mig att (inombords) slita mitt hår i förtvivlan. Personen i fråga har noll initiativförmåga och måste muntligen upplysas om vartenda enskilt arbetsmoment, för annars låter det ”det visste jag inte, det har ingen sagt åt mig att göra”. Det börjar bli smått löjligt, det är nästan så man får tala om att ”när du ska använda pennan måste du trycka på knappen längst upp ifall spetsen inte är ute”. OK, det där var ett löjligt exempel men det känns så ibland.
Nåja, jag har andra, betydligt bättre, medarbetare att glädjas över också! 🙂 Framför allt tjejerna på min egen avdelning – jag älskar dem allihop! Vi har jobbat tillsammans i många år och arbetet flyter på så bra. Vi ställer upp för varandra när det behövs, det kan bli mycket extrajobb ibland, men det går oftast att lösa. På fredag ska vi ha APT (arbetsplatsträff) och då ska jag berätta hur bra alla samarbetar. Vi har nämligen fått en ny punkt på dagordningen för våra APT:ar; vad som är bäst med jobbet, som motvikt till de klagomål vi annars har. 😉
UPDATE
Hupp! Plötsligt hamnade jag på en annan avdelning under större delen av förmiddagen?!? Jag vet inte om jag glömt lägga in det i kalendern eller om jag kanske inte alls fått kallelsen, men det löste sig – tack och lov. Jag är ju väldigt flexibel av mig de flesta dagar. 😉
Innan lunchen hann jag också skriva ett lite lagom smått grinigt inlägg till intranätet (he he) som har fått flera ”gillningar” – det är tydligen inte bara jag som irriterar mig på somliga saker. Det är en sak vi påmint om flera gånger, och nu var det dags igen. Folk glömmer, visst, det är helt naturligt – även jag glömmer saker ibland – så de behöver en liten puff i rätt riktning emellanåt. Vill någon sedan tycka att jag är en gnällkärring så vet jag vem som känner sig träffad. 😉
Siri kom in under lunchen, och sedan gick hon inte ut igen. Hon har varit ute i blåsten hela natten och halva dagen, hon behöver vila. En tröst är att soffdynorna på altanen är för tunga för att blåsa iväg om hon inte ligger och håller fast dem, och den nya dynan till rökstolen är inomhus så länge det blåser så här hårt.
