Äntligen fredag och äntligen solsken! Efter flera mulna dagar får vi äntligen se solen igen! 🙂 Det gör faktiskt mycket för humöret. Även om det varken regnat eller snöat så har himlen varit grå och mulen, dag ut och dag in. Livet känns genast lite lättare, men om det beror på vädret eller att det är fredag, vet jag inte.
Mitt knä mår bättre idag, men nu har jag med mig kryckan. Jag var utan krycka igår efter lunch, när knät pajade, och längtade då bara hem så jag skulle få kurera mig och lägga upp benen i soffan. Spoiler: det hjälpte inte. 🙁 Även om benet låg stilla utan belastning så ryckte det emellanåt till i muskler/ senor så jag fick ordentligt ont?!? Nå, det som inte dödar, det härdar. *suck* Jag får göra som B föreslog: ta ut en krycka i bilen, så jag alltid har en med mig.
Det var nära att det blev en katt till igår, men den som skötte omplaceringen tyckte inte jag bor på ett bra ställe att släppa ut katter. Visst, jag har ju senast i juli fått en katt överkörd, men de flesta av mina katter har levt till hög ålder. Det spelar ingen roll att det inte blev något med den här katten, det dyker upp nya katter på annonssidorna jag kollar av. En vacker dag hittar jag rätt. 😉
Planerna inför helgen är inte särskilt vidlyftiga. Jag har inte planerat att fara någonstans, utan borde verkligen ta itu med tvätt & städ & disk. Det beror på hur knät mår; om jag klarar trappan till tvättstugan eller inte. Jag vet inte idag hur det känns imorgon. När jag renoverade badrummet för ett antal år sedan, ville jag gärna få in tvättmasken där, men då hade jag fått använda duschen i källaren istället. Eftersom jag duschar oftare än jag tvättar, var valet inte svårt.
UPDATE
Fredag em. Eftersom datasystemet ska vara stängt under (hela?) måndagen, ska jag försöka hinna klart vissa ärenden idag. Det är i o f s ingen större brådska men lika bra att göra undan dem. Jag är så trött. Inte för att jag nyss ätit, utan för att jag sovit så dåligt inatt, p g a knät.
Snart är det kaffedags, så då kanske jag piggnar till lite grann. Trots att det är fredag har jag inte särskilt bråttom hem ikväll, då jag a) har färdig mat, bara att värma, till middag, och b) inte behöver fara och handla efter jobbet. Om jag får upp ångan igen efter kaffet, ska jag fortsätta med att göra färdigt.
Själv försöker jag bestämma mig för om vi ska ha en hund till eller inte. Måste först släppa Iggy innan jag kan bestämma det. Hoppas du hittar din katt.
Tack, det hoppas jag också!
Sorgen efter ett älskat husdjur är svår, och även om du har Ville så är han inte Iggy.
Efter att jag fått ta bort Pyralig stod jag ut i två veckor innan jag hämtade Sigge & Siri, men det hjälps inte: de fyllde bara tomrummet, de var inte Speciella på det sätt Pyralig var. Hon stod mitt hjärta närmast och jag saknar henne än.
Det låter hemskt, men jag tycker inte speciellt mycket om Ville. Han är dessutom Makens hund väldigt tydligt och bryr sig inte speciellt mycket om mig heller, så det känns oftast som om jag bara passar någon annans hund. Så han är liksom ingen tröst. Där ser man ju också att en hund är inte bara en hund precis som en katt är inte bara en katt