Det slog mig i morse att jag måste ju ordna den medlemsmiddag vi i facket planerat att ha under hösten, gärna tillsammans med ett annat företag inom samma fackförbund. Dels vill vi dels gärna ha med det andra företaget för att lära känna dem, dels är det bra om vi fyller en buss när vi ändå tänker hyra en stor buss, inklusive chaufför.
Det är en bit att åka och jag tänker inte sätta mig bakom ratten i en minibuss igen. Förra gången vi åkte iväg till grannkommunen för att äta, hyrde vi två minibussar. Jag körde den ena och W körde den andra. Det är ett par år sedan och nu tar jag mig inte upp på förarplatsen i en minibuss igen. Mina knän är alldeles för dåliga. Och om jag skulle ta mig upp (med hjälp av någon annan) så tar jag mig inte ner, inte utan att skada knäna ordentligt…
Åren går och vi med dem. I lördags ringde min kompis C, efter att hon läst i bloggen vad jag råkat ut för, så det hela slutade med att jag åkte till henne, så vi fick sitta i lugn och ro och surra jättelänge med varandra. Det är hur länge som helst sedan jag varit dit! 😯 Jag har t ex inget minne av att de byggt en altandel vid bron, men jag kan ju ha glömt det. De har också satt upp diverse staket, bänkar och avgränsningar i trädgården, gjort riktigt mysigt. Nu var det inte väder att sitta ute, men till sommaren! 🙂
Min altan är fortfarande orörd, men jag lever på hoppet att jag ska få in dynorna innan det regnar allt för mycket på dem. Jag vill ju helst att de är torra när jag tar in dem. Få se om jag tar tag i dem ikväll, för nu är det hög tid – idag uppehåll, sedan regn resten av veckan, enligt SMHI.
En fördel idag är att jag slipper handla. Jag har faktiskt varit en snabb handelsrunda under helgen, så det finns några födoämnen hemma. Om jag får ihop en matsedel av dem är en annan femma, men åtminstone en dag eller två ska jag väl lyckas fixa till matsedeln, beroende på hur mycket rester jag får ihop? 😉
Då och då kommer ett röksug över mig, men egentligen är det inte så mycket sug efter nikotin utan mer ett sug efter själva vanan: nu har jag gjort det-eller-det och då brukar jag sätta mig och ta en rök när jag är klar. Jag blir lika förvånad varenda gång jag kommer på mig själv med den tankegången: så onödigt! Nu har jag dessutom blivit extra långsam att göra saker & ting, så jag har definitivt inte tid att röka ifall jag haft kvar den vanan. 🙄
UPDATE
Jag har gjort dagens goda gärning, under fikarasten! En kund sökte mig precis när jag gått ner till fikarummet, men jag sög snabbt i mig kaffet för att kunna gå upp igen. Jag hade mina aningar om vem som sökte mig, och jag hade rätt: en av dagens tidigare besökare som behövde lite mer hjälp. Jag tog mig tid att förklara – och vi satt en liten stund och talade om annat också. H*n var så lättad över att ha fått hjälp, och jag var bara glad att kunna hjälpa. 🙂
