Idag blötsnöregnar det inte! 🙂 Däremot lyser solen med sin frånvaro, men det är smällar man får ta. Den kanske dyker upp lite senare under dagen, vem vet?
Jag åkte förbi Apoteket och köpte Voltarensalva igår och smorde knäna när jag kommit hem. Dessutom har jag smort på ytterligare ett lager i morse, och det känns faktiskt lite bättre! Inte bra, men bättre – även om det inte är så stor skillnad.
Dagens lunch blir skinksmörgås med skivad tomat. Tomaten följer oskivad med i förpackningen, så får jag skiva den när det är dags. Annars hinner mackorna bli blöta och mosiga innan lunch. Till middag har jag kvar lax med tillbehör, så det är lugnt. Det är så skönt att bara värma mat i mikron, slippa börja med matlagning när jag kommer hem (vilket jag får göra imorgon).
Jag sover fortfarande dåligt. Även om Snarkis gör sitt bästa för att hjälpa mig igenom nätterna, så vaknar jag ändå flera gånger och behöver gå på toa. Eller rättare sagt, jag vaknar och när jag ändå är vaken så går jag på toa, för säkerhets skull. 🙄 Det finns saker som ”behöver falla på plats” för att jag ska kunna bryta den onda sömncirkeln, men jag har en Plan (eller två…).
Den största delen av Planen är just nu en rollator. Ja, det är bara att bita i det sura äpplet: jag behöver en rollator. Då skulle jag kunna gå ut på promenad, om så bara till grannarna. Det orkar jag inte nu. Bara att gå till postlådan och kolla posten är som att gå Kungsleden, jag är helt slut när jag kommer in efter den svängen. Finessen med en rollator är att man kan sätta sig och vila var som helst, sitsen är alltid med. 🙂
Bara att komma ut och röra lite på mig skulle kanske kunna hjälpa med både sömn och vaka. Jag kan bli piggare under kvällarna, så jag sover bättre på nätterna. Nu har jag ju pippi på att somna alldeles för tidigt och ta en (ibland lång) tupplur framför TV:n, vilket håller mig vaken längre under natten. En sorts sammanblandning av tillstånden, som fått pågå alldeles för länge.
Det är mitt beslut att börja med bantningssprutor som vänder upp och ned på allt jag gör/ har gjort/ tänker göra, tror jag. Min kropp börjar ge vika mer och mer, så nu måste jag försöka bromsa förfallet. Att inse att obesitas är en sjukdom – inte lathet – kan hjälpa. Det kan hända jag måste ta sprutorna i resten av mitt liv, men om de håller mig i form skulle det vara guld värt. Mycket kan kännas annorlunda om jag går ner i vikt, och många saker jag tidigare gjort kanske jag orkar göra igen?
UPDATE
Under lunchen upptäckte jag en ny medarbetare! Ja, inte på min avdelning, men ändå ett nytt ansikte att träffa på i korridorerna och fikarummet. 😉 Tyvärr kommer jag inte just nu ihåg vad han heter, men det kommer jag säkert att hinna lära mig någon gång framöver. Till slut måste namnet fastna även i min hjärna, eller hur? Jag har annars ett bättre minne för ansikten (-Den där känner jag igen!) än för namn (-Vad heter h*n nu igen?) men det blir jag ju inte hjälpt av när någon frågar mig vem den personen är…
Väntar du på skatteåterbäringen? Jag går i väntans tider, men inga extra pengar på mitt konto än. Nå, de kommer när de kommer. Jag är inte pank så det är inte bråttom, men jag har en kort & koncis handelslista till fredag. Inte för att jag är i närheten av pank, utan för att jag måste laga till och äta upp det jag redan har hemma. Den här veckans rätter är redan fastslagna, och jag har rätter till nästa vecka också. Jag avskyr att behöva slänga mat, så jag kollar alltid maten även om bäst-före-datumet har varit och farit. Under helgen kanske jag gör våfflor, för det verkar som att sol och värme är på ingång. Då kan jag grädda våfflorna på altanen! 🙂
