Nu har jag pratat nonstop i en timme och halsen är snustorr, rena öknen, då jag glömde att ta med något drickbart. Till mitt försvar ska sägas att jag skulle lära upp en ny webbredaktör, A, som frågade minst lika mycket som jag försökte förklara. Vi var alltså två som talade nonstop i munnen på varandra. 😉
Det blir nog bra det här – jag gav honom en hel del ”do & don’ts” men tröstade honom att det går alltid att rätta till det som blivit fel. Om jag inte kan göra det själv, så skickar jag felet vidare. Nu är det inte mycket han tänkt göra ”från början”, utan mest bara uppdatera lite färdig text här och där, tills han blir mer van att arbeta i verktyget.
Dessutom bjuds vi på fika idag! Jag gick ner med min lunch till jobbkylen och då satt ett gäng och fikade för fullt. Det visade sig att A (som jag senare skulle ha webblektion med) firade ett år på plats idag, och därför bjöd alla på fika. Där rök min bantning. 😉 Vilken tur att jag inte börjat än! 😆
Angående bantning så har jag redan en del idéer jag skulle kunna börja använda mig av, då jag vet att ”matbruset” gärna ställer till det för mig. T ex skulle jag kunna börja avsockra mig igen. Det har funkat förut och kommer att funka igen, bara jag låter bli sötsaker. Jag kan inte byta till ”sockerfritt” då det ändå innehåller sötningsmedel, vilket triggar igång sötsuget i mig, förutom att jag blir dålig i magen… Den söta smaken måste jag låta bli – då går det bra. 🙂
Jag har haft diskussion om (framför allt min egen) mathållning tidigare med andra personer, enskilt eller i grupp, och försöker få dem att förstå att vi vet alla 1) när, 2) hur och 3) vad vi ska äta – även vi som är överviktiga. Två syskon, uppvuxna i samma familj under samma förhållanden, kan skilja i vikt, precis som i humör eller hårfärg. Det kan vara så att den ena har svårare matbrus än den andra.
Matbruset är vad som gör att hjärnan inte bryr sig om att du redan är mätt, eller att du inte är hungrig över huvud taget. Hjärnan vill ändå stoppa i dig allt ätbart så du inte får för lite mat. Det är väl en rest sedan tiden då vi jagade mammutar, ungefär. Bruset fyller dina tankar med mat mer eller mindre hela tiden, som det gör för mig. 😳 Somliga lyckas stänga av bruset, men inte alla.
Jag vet förstås att även om jag tar bantningssprutor så måste jag ändå lägga om både kost och livsstil, det blir inte så att jag tar sprutor och kilona rasar utan andra ansträngningar. Det blir en lång och svår resa att fixa till det jag behöver fixa vad gäller mat & motion, och då tror jag sprutorna blir till stor hjälp. De dämpar förhoppningsvis matbruset så jag kan fokusera på rätt saker.