Sonen ringde och var sjuk, så där riktigt sjuk* som bara karlar blir. *host host harkel* Nå, han hade önskemål om att jag skulle fixa några matlådor (!) åt honom, då han absolut inte orkar gå och handla de närmaste dagarna… Som av en händelse är det måndag, då jag brukar veckohandla, så jag har nu lagt till lite extra ingredienser på min handelslista.
Snart får jag stämpla ut och gå till affären. Hipp hurra. NOT! Det är minst -25 grader kallt och jag vill helst gå raka spåret hem och gräva ner mig, men jag måste handla. Inte bara åt A – jag är själv utan både det ena och det andra. Det är inte bara så att saker och ting tagit slut i min kyl, en del saker kryper snart ut därifrån själva – och då är jag ändå inte kräsen med bäst-före-datumen.
Mina juniorer är hysteriska vad gäller bäst-före-datum på livsmedel. Det skulle aldrig falla dem in att lukta eller smaka på något som passerat Dagen D. Själv vet jag att bäst-före bara är en fingervisning om ungefär hur länge saker håller måttet, då jag ibland får slänga t ex någon skiva pålägg som har flera dagar kvar men luktar skumt, samtidigt som mjölken gått ett par dagar över tiden och ändå inte förstörts.
Dagens middag i Snigelskalet blir i alla fall rester av gårdagens älgstek med tillbehör. A hade egna rester i frysen som han skulle äta, så jag behöver inte ha så bråttom över med mat åt honom.
[tags]sjuk, matlådor, handla mat, bäst-före-datum[/tags]
*) Han har faktiskt haft 39,5-40 graders feber sedan torsdag, inklusive halsont, men verkar inte vara direkt döende. Han ringde vårdcentralen idag, som sade åt honom precis det jag sagt i flera dagar: -Ta en Alvedon och bädda ner dig.
