Jag har varit på dans ikväll! 🙂
När jag skulle besöka päronen så var det danskväll på äldreboendet, med en trevlig tvåmansorkester (och inte ett dragspel så långt ögat nådde) samt hembakt fika. Farsan – jag börjar alltid mina besök hos honom eftersom morsan bor längre in i samma korridor – var inte så sugen att gå dit. Han menade att hans släpande vänsterben skulle vara till hinders, men jag försäkrade att han inte behövde dansa. Vi skulle bara fika och se på när andra dansade.
Morsan var redan på plats när farsan och jag dök upp. Självklart tussade jag ihop dem när vi väl kom ner till dansen, och de dansade som i sin ungdoms dagar. OK, det var kanske mer hasande fötter numera 😉 men blickarna och lyckan var densamma. Sporrad av deras iver hörde jag tanten bredvid önska att hon skulle få dansa en vals, så när orkestern drog igång en vals så bjöd jag upp. 🙂 Hon blev jätteglad att få dansa, även om det bara var med mig!
Tänk om de som ständigt rackar ner på äldrevården och tjatar om missförhållanden skulle få vara med på en sådan här kväll. Även om det var tunt med folk på dansgolvet, så tyckte de närvarande – med eller utan rullatorer och rullstolar – att det var riktigt kul. Det behövs så lite för att bryta vardagen.
Självklart har de inte lika roligt varenda dag, men vem har det? De bor bra, personalen tar hand om dem, maten är god, de har efterrätt varje lördag och söndag, det finns aktiviteter av olika slag för den som orkar och vill: pensionärsgympa, sångstunder, m m. Då och då gör de utflykter, till midsommar sätter de upp midsommarstång och dukar långbord utomhus där gamlingarna kan få sill och snaps, de har gudstjänst varannan torsdag på själva äldreboendet så även de som inte själva orkar gå till kyrkan kan vara med, o s v.
Jag är övertygad om att mina föräldrar blev glatt överraskade när de flyttat in och insåg att det inte var så farligt att bo där, som de väntat sig. Det beror mycket på att min mormor bodde på just det äldreboendet under sina sista, svårt dementa, år. Av någon anledning har de fått för sig att det var boendets fel att hon blev så dement, och på det viset har de trott att det skulle vara dåligt att bo där.
Dessutom vet jag nu hur en dement förvrider verkligheten – eller rättare sagt hur morsans utsagor ibland inte ens är i närheten av verkligheten. Men det är en helt annan historia.
[tags]äldreboende, danskväll[/tags]