Kategori: Foto

Det har blivit varmare, och under dagen kommer det att bli plusgrader, om man ska tro på väderprofeterna! 🙂 Bäst att njuta av vädret så länge det varar, för snart blir det snöfall igen. Men idag är det varmt och fint ute, även om solen inte direkt visar sig. Jag tror inte jag kommer att ta någon promenad, men jag kanske går ut och sopar av bilen under lunchen?

Just idag jobbar jag hemifrån hela dagen och lämnade bilen ute igår. Det har faktiskt (under över alla under) INTE snöat inatt – fast min bil stod ute – men snön från tidigare ligger kvar på biltaket och motorhuven, då jag inte haft vare sig tid eller ork att ta bort den.

Så här ser min jobba-hemifrån-vy ut medan jag försöker smutta i mig kaffet för att bli människa.

Jag måste säga att jag faktiskt känner mig piggare idag och planerar dagens/ veckans handelslista för fullt. Även om jag inte handlar själv, så ska jag ju orka laga maten som handlas åt mig – jag har diverse Planer nu när mina ugnslådor är uppdiskade och klara för användning… Alltså, det är så behändigt att laga mat i ugnen: häll diverse råvaror i ugnsformen, krydda, rör om, och stoppa in i ugnen lagom länge (varierar beroende på vilka råvarona är). Jag kanske t o m provar att laga ugnsmat direkt i portionsformar av glas den här helgen? 😯

Det viktigaste den här helgen är att jag ska på kalas imorgon (lilla A fyller 4 år 🙂 ). Dessutom kör den åttonde (och sista) säsongen av ”Outlander” igång!!! Hur jag har längtat! Anyway, det betyder att det blir en del godsaker i handelskassarna den här veckan också, inte bara nyttigheter. Jag måste ju fira på något sätt, eller hur? Och jag är alldeles för lat för att baka… 😉 Dessutom behöver godsaker inte alltid vara söta, de kan vara salta också.

Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen: så fort jag träffar en läkare hittar den någon ny sjukdom hos mig… 🙄 Den här gången har jag fått bekräftat det jag länge misstänkt – sömnapné. Så snart får jag en ny sovkompis att försöka komma överens med. 😉

Under min övernattning på patienthotellet fick jag ha en mackapär i flera delar som skulle sättas fast enligt konstens alla regler – en sorts sömnmätare. Tydligen gjorde jag rätt, för den hade fungerat hela natten. Jag vet inte om jag får en vanlig CPAP eller om det blir en annan variant (APAP) som tydligen känner av hur hårt/ mycket luft den ska blåsa in, jämfört med CPAP som blåser samma hela tiden. Ja, ja. Förhoppningsvis blir jag hjälpt av apparaten, vilken det än blir. 🙂

När jag nu hunnit reflektera lite grann över beskedet, förklarar det varför jag jämt varit så trött, även om jag sovit hela natten och ibland nästan hela helgen. 🙄 Nu, sedan kroppen tömts på samlad vätska, har jag blivit mycket piggare och ser faktiskt fram emot att gator och vägar ska tina fram, så jag törs börja ta korta promenader för att skaffa mig lite bättre kondition. (Så länge det är halt håller jag mig helst inomhus.) När jag får fason på sömnen också, kommer jag att bli oövervinnerlig! 😆

Det blev en Semla Deluxe under färden hemåt, även om jag fick en riktig semla under min omväg förbi K. Där snackar vi färsk semla: semmelbullarna stod i ugnen när jag kom dit, färskare kunde de inte bli! 🙂 Jag blev bjuden på lunch också, då jag råkade komma precis när maten var klar! A och H är i B:s hus och har börjat rensa ut.

Jag inser att även Operation Döstädning av Snigelskalet behöver köra igång… Dels för att få ordning på sakerna som tömts ur hallskrubben, dels för att minimera mängden skrot juniorerna kommer att behöva ta hand om en dag. Rent krasst kan jag säga att jag redan börjat rensningen mentalt, men att sedan få tummen ur och fylla säckar & kartonger är en helt annan femma. 🙄

Vädret har blivit ännu varmare, runt -8 grader tror jag det var i morse, om jag inte såg fel på termometern i bilen. Jag tog ändå med mig lunch (d v s mackor) för att slippa åka hem under lunchen. Nu snöar det, precis som igår: lätt fluffig snö med stora flingor som ger ordentlig snörök… Jag kommer förstås inte att råka ut för några stora mängder snörök på vägen hem, men det sparar tid om jag slipper sopa snö från bilen och skrapa upp rutorna. Och – viktigt vetande – jag har numera (nya) hörlurar till mobilen så jag kan lyssna på bok i jobbets fikarum! 🙂

UPDATE
Tänka sig – det fanns knökfullt med semlor i jobbets kylskåp! 😯 Inte helt oväntat var det nästan bara laktosfria semlor kvar, men jag och M hittade en förpackning med två vanliga semlor, så vi tog varsin. I och för sig hade jag nog inte dött av att glufsa i mig en laktosfri, men nu tog jag ”rätt” sort medan det fanns. Risken finns att det blir ännu en semla under eftermiddagens fikastund, och då får jag ta en laktosfri. Whatever. *rycker på axlarna*

Där står han, Big Red, uppstallad på en handikapparkering. Jag har visserligen inget tillstånd men onda knän & krycka, och inomhus – i sjukhusets långa korridorer – får jag skjuts i rullstol. Så blir det när jag bara kan gå korta bitar.

Jag har fått göra spirometri, då man blåser i ett munstycke genom ett rör, först utan och sedan med akutpuffare. Det såg inte bra ut men det hade jag inte väntat mig heller. 😳

Dessutom har jag fått en ny variant av ”one night stand”, den här ska mäta min andning när jag sover + syrenivån och pulsen. (Tidigare o.n.s. har ju kramats en gång i timmen och mätt blodtrycket, men den här kramas visst inte.)

För att förgylla dagen åkte jag förbi Max och åt lunch. 🙂 Eftersom jag drog i mig tillräckligt med kalorier genom snabbmaten, så lät jag bli att ta en Semla Delux – en mjukglass-smoothie som tydligen smakar semla. Jag sparar den till imorgon, då jag kan sörpla i mig en i bilen när jag åker härifrån. 😆

Jag har precis börjat lyssna på en ny bok: ”Dödens stenar” av Ann Cleeves. Planen för ikväll är att åka en sväng till B och hälsa på, när jag ändå är i närheten. Bara jag är tillbaka på hotellet så jag hinner sätta på mig apparaten före kl 22, då den automatiskt slår igång.

A är som vanligt kattvakt. Jag har fyllt på mat (både blöt och torr) & vatten åt Siri i morse men han tänkte gå dit ikväll i alla fall. Igår försökte jag raka tovor på henne men det ville hon verkligen inte. Som sagt: jag har för få händer när jag ska göra det själv…

Den värsta kylan har släppt taget! 🙂 Hela helgen har min bil stått ute i -30 grader, men idag var det bara -18 när jag åkte iväg. Ändå har solen varit framme och himlen var förföriskt blå.

Idag är det stoppdatum för vårt just nu viktigaste arbete, eller som vi brukar kalla det: D-Day. 😉 När en sådan dag är över, är vi en utmattad korridor som pustar ut så tavlorna fladdrar mot väggarna. Jag får pusta här hemma i ensamhet – men det kommer att pustas, jag lovar.

Det finns ju orsaker till att jag inte låtit sjukskriva mig även om det kanske behövts. Jag kan inte ligga hemma och veta allt som behöver göras, det stressar bara upp mig. Allt som jag skulle göra hamnar ju i så fall på mina medarbetare, som har tillräckligt att göra med sina egna arbetsuppgifter. Det är ju inte så att vi rullar tummarna och bara längtar efter att få ännu mer att göra… 🙄

Nå, jag ska inte gnälla över jobbet. Själva jobbet är kanske inte något man drömmer om som ung (när man ska välja utbildning) men jag har ju snart jobbat här i 25 år. Det bästa med jobbet är kollegorna, speciellt två av dem – vi är (H)Järngänget! 😆 Men jag gillar dem allihop och saknar dem förskräckligt mycket när jag nu tvingats vara hemma så länge.

Jag mår mycket bättre idag och tror faktiskt jag ska prova ta mig till jobbet imorgon! Efter morgonens medicinering kollade jag, och då låg syret på 83 och pulsen på 59, så det blir bättre! Annars har syret följt pulsen efter elkonverteringen; när pulsen gick ner gjorde syret också det. Inte bra. Men, som sagt, det börjar vända. Jag fick även en antibiotikakur plus kortison att ta den här veckan, det gör nog sitt till också. Det är en infektion/ inflammation som lurar i kroppen, förhoppningsvis går den över nu.

Haha, jag tittade precis mot diskbänken och det syns verkligen att jag gjorde fisk med spenat igår: det står grönprickiga kärl överallt, fast jag bor ensam! 😳 Note to self: använd ugnsform i annan färg än vitt nästa gång jag gör fisk med spenat. Matplanerna för idag är inte riktigt klara än, men det lutar mot pasta med baconsås. Hör och häpna: jag var faktiskt så huslig igår att jag fyllde och slog igång diskmasken! Nu återstår förstås att tömma den, men det är fort gjort. Vilken dag som helst… 😉

UPDATE

Jag gillar ju att leka TV-kock, så jag har delvis förberett dagens middag! Under de hackade paprikorna gömmer sig en halv skivad purjolök, ifall ni undrar vart löken tagit vägen. 😆 Däremot tog jag ingen vitlök – men jag kan hinna ändra mig, det är inte dags än. Jag är i valet och kvalet om jag ska göra vit eller röd sås den här gången, men det lutar faktiskt mest mot vit. Den som lever får se. 😉

Min Pariboy har kommit! 🙂 När jag var och lämnade prover/ EKG i morse fick jag med mig den hem, och jag har varit förbi på Apoteket och hämtat en av medicinerna som hör till. (Den andra kommer imorgon.)

Dessutom är det – håll i er! – bara -18 grader utomhus 🙂 och det småsnöar, sådan där lätt fluffig snö som dammar när man kör. OK, snön hade jag klarat mig utan, men det är så skönt att den stränga kylan gett med sig! Det var faktiskt riktigt skönt att gå ut idag.

Eftersom allt går väldigt långsamt för mig nuförtiden, siktade jag på att starta från huset mot garaget redan vid 7 i morse – trots att jag hade tid först 7:45 för provtagningen. Det tar en stund för mig att gå över gården, öppna garaget, slingra in mig i bilen, köra ut den från garaget, och kliva ur för att stänga garagedörren, innan jag slingrar in mig i bilen igen. Sedan gick det hyfsat fort att köra till HC (hälsocentralen) och ta mig in till väntrummet.

Jag var i så dålig form, som jag varit flera dagar nu under kylan, när jag kom fram att de plockade in mig på akuten, så jag blev puffad direkt. När jag börjat andas någotsånär normalt igen, var det dags för blodprov och EKG, och så var det bara att ta sig till bilen och åka till Apoteket.

Det värsta av proverna var att jag redan här hemma, innan jag drack eller åt något, skulle hosta upp slem från lungorna och ta med i en provburk jag fått tidigare. Jag har verkligen hostat för kung och fosterland, men direkt på morgonen är jag snustorr i både mun och hals. Det var inte lätt att få loss något men jag tror jag lyckades. Allt fastnade inte i den snustorra halsen.

Det är inte så jättekul att jobba hemifrån en lång period, samtidigt som det varit jätteskönt att slippa fara till jobbet. Här hemma kan jag slafsa omkring i hemmakläderna och behöver inte ens kamma mig. Men det är lite tyst ibland, jag saknar sällskapet. Siri gör inte så mycket väsen av sig. 😉

UPDATE
Hoppsan, jag var visst lite för ivrig tidigare idag när jag skrev dagens temperatur. Idag är det -18 grader, inte -8 som jag skrev tidigare. Spela roll, det var ändå skönt ute! Jag lämnade bilen utomhus, mitt på gården, väl medveten om att den ändå kommer att starta imorgon. 🙂 Den lätta snön gör att man behöver bara hosta vid bilen så flyger snön av, ungefär. 😆