Kategori: Foto

Under pandemin kom något ljushuvud på att alla engångsmuggar på våra toaletter (eller övriga utrymmen där det finns tillgång till dricksvatten) skulle tas bort – och sedan kom de aldrig tillbaka. Jag har svurit många gånger över detta tilltag, då jag ibland behöver ta värktabletter för knäna, men måste gå ända ner till fikarummet för att komma åt en mugg/ glas/ kopp för att skölja ner dem.

Så i måndags, då jag kom från hälsocentralen, efter en sväng förbi Apoteket, hade jag ingen ork kvar – men behövde ta några nya piller jag fått. Då räddade min kollega Å mig – hon hade en hemlig rulle med engångsmuggar gömda i sitt skåp på kontoret! 🙂 Nu har jag märkt muggen jag fick, så inte någon råkar slänga bort den.

Vi blev hastigt och lustigt utbjudna på lunch av en f d kollega idag för ett par dagar sedan, men nu har vi bestämt oss för att ställa in lunchdejten. Det har kommit snö inatt. 🙁 Inte så jättemycket – än så länge – men snöandet fortsätter och jag blev sen till jobbet innan jag skalat av den värsta snön från bilen. Ingen av oss kände för att gå ut och äta i det här vädret, vi tar det en annan gång.

Siri har börjat sova uppe på klöstunnan, som följde med henne och Sigge, igen! Den har varit övergiven ett längre tag men nu har hon hittat tillbaka till den. Ibland – om det inte är för kallt – ställer jag upp altandörren för att vädra ordentligt, och då gillar hon att ligga där uppe så hon har koll ifall Simba (eller någon annan) kommer in. Inte nu för att jag har sett till någon av grannkatterna på väldigt länge, inte sedan det börjat bli kallare, men Siri håller koll ändå. 😉

Det blir ingen matsedel den här veckan heller. Jag vet inte, jag orkar ids inte. Nu blev det middag från Grillen igår igen, så få se om jag tar mig till Affären ikväll eller om jag strandar på Grillen ännu en kväll. Det finns fler rätter jag inte provat på! OK, det är kanske inga kulinariska kullerbyttor att äta Grillmat, men det är ett rejält mål med varm mat. Som jag slipper laga själv. 🙄 Samtidigt behöver jag småhandla lite annat smått & gott, förutom pytten och äggen jag planerat, så jag får se vad jag känner för ikväll.

UPDATE
Äsch, jag skulle ha varit mer förutseende och sett till att ha med mig lunch till jobbet idag. När det väl blev lunchdags, orkade jag inte gå ut och skrapa bilrutorna 🙄 så jag gick ner i fikarummet och drack svart kaffe istället. Låt mig säga som så: jag kommer att hoppa över kafferasten på em. Inte bara för att jag drack kaffet nu, utan för att A inte är här på em. Vi brukar ju annars gå till kaffet tillsammans.

Jag sitter och fifflar med min handelslista. Planen är ju att handla ikväll, men frågan är om jag verkligen ids. Varor läggs till, varor plockas bort. Jag får se om/ hur jag orkar med en eventuell handelsrunda när dagen är slut. Det finns mat hemma så jag klarar mig till fredag, då jag kan skicka hemtjänsten att veckohandla åt mig. Det som finns hemma är lite pyssligare att laga än pyttipanna och stekta ägg, men jag har ju hela kvällen på mig att skala och hacka och strimla… Om jag ids.

A har köpt mig en ny leksak, en pulsoximeter att stoppa in ett finger i för att kolla puls och syresättning då och då när jag är hemma. Annars är det ju vid läkarbesök de pluppar fast en sådan på fingret så fort jag visar mig. 😉

Alltså, inte undra på att jag känner mig stressad ibland. Nu ringde min chef – som jag tidigare i morse meddelat att jag jobbar hemifrån under fm eftersom jag ska på återbesök på HC – och hade en annan chef runt halsen 🙄 som behöver låna mig p g a sjukdomsfall på en annan avdelning. Direkt exakt nuuuu.

Jag meddelade att fram till halv 10 har jag tid, men inte en sekund längre. Bilen är inte i värmaren och det har varit kallgrader hela helgen. Det kommer att dröja länge innan jag ens ser ut genom rutorna. Dessutom behöver jag kanske tanka…?

Nåja, det går nog bra. Jag behöver inte byta om utan kan åka till doktorn med mina ”hemmakläder” på mig. Sedan hinner jag byta om innan jag ska till jobbet. Inte nu för att någon där skulle bry sig om vad jag har på mig, men ändå. Lite prydlig vill jag vara då och då. 😉

Är det inte typiskt, så säg? Med hjälp av min familj har jag till slut lyckats tvätta upp – och torka – klädslarna till båda sofforna, så de var rena och fräscha inför hösten. (Ena soffklädseln har legat på vänt länge i tvättstugan, då det alltid fanns viktigare saker att tvätta först.) Nu är sofforna uppiffade: en åt mig, en åt Siri. 😉 Och gissa vem som spydde upp hårbollar i sin soffa igår, precis när jag var färdig med den akuta tvätten jag var tvungen fixa under helgen…? Ledtråd: det var inte jag. 🙄 Nu ligger den soffklädseln i tvättmasken igen och väntar på att bli upphängd, men jag ordnar det ikväll.

UPDATE
Så snopet! Det fanns ingen bokad tid åt mig idag, varken hos läkare eller sköterska?!? Hoppsan! Nå, receptionisten gav en en ny tid nästa måndag, så får vi se om jag överlever till dess. 😉 Ilskan jag känner idag lär hålla mig vid liv hela veckan. Inte att jag var obokad hos läkaren, utan att man får för helvete inte ens vara sjuk på det här jävla jobbet! 👿

Jag hann inte ens stämpla in så blev jag ivägskjutsad till den andra avdelningen, som behövde låna mig redan i morse. Som om jag inte har fullt med eget arbete att göra – men det är bara att bita ihop och ta mig igenom dagen, med hopp om att få göra eget arbete imorgon. 🙄 Som tur är behöver jag inte göra allt, utan en del andra tar hand om vissa andra uppgifter, men jag blir ändå uppbokad hela dagen. Nå, jag gör det jag kan av deras uppgifter, resten lämnar jag.

Det hjälper inte att jag försöker vara sjuk och hålla mig hemma. Till slut ringde jag en kollega som kom förbi med min dator och diverse arbetsmaterial vid lunchtid… Jag har ju inte slagit i huvudet, inte mer än att jag kan jobba, i alla fall. 😉 Det blir så långa dagar med TV:n som enda sällskap, om inte Siri kommer och råkar vara kelsjuk. Jag har ju tillbringat större delen av helgen på soffan – liggande på vänster sida, då det onda revbenet sitter till höger. Mitt högra ben har 50 nyanser av blått men känns bättre. Eventuellt far jag till jobbet imorgon, jag får se hur jag känner mig.

Nu återstår planen att fixa någon sorts middag. All lax är nu uppäten men jag har ju falukorv ifall jag vill göra korv Stroganoff eller korvsoppa. Grönsaker av olika modeller är inköpta sedan tidigare. Återstår bara att skala-skiva-hacka dem. Om jag ids. Annars kan jag skjuta upp soppan ett par dagar tills jag känner för att handskas med grönsakerna.

A har köpt mig ett par halksockor, så jag inte ska fälla mig fler gånger. (OK, det var jag som skickade med honom att köpa mig ett par när han ändå handlade annat åt mig.) Alla juniorer som är inblandade tycker jag ska skaffa mig ett larm också, så hemtjänsten kan hjälpa mig om/ när jag trillar omkull nästa gång. 🙄 Hur blev jag plötsligt så hjälplös och behövande – jag har ju inte ens uppnått pensionsåldern? (Ett år och sju månader kvar… 😆 ) Visst är det jättebra att jag får hjälp, det känns bara alldeles för tidigt. 😳

Snart är jag klar med kommissarie Roy Grace för den här gången! 🙂 Få se vem jag träffar efter honom, jag har inte valt vilken bok det blir än. Min lista med böcker jag kan tänka mig att lyssna på är oroväckande lång, men jag brukar rensa då och då, när jag inser att jag aldrig kommer att hinna ikapp eller när jag upptäcker att jag inte alls är intresserad av vissa böcker. Ibland råkar jag lyssna/ läsa en recension på någon bok som får mig att snabbt peta in den boken i listan, men efter ett tag inser jag att det inte var ett bra val – av olika orsaker. Whatever. Jag kommer aldrig att bli utan något att läsa, oavsett om jag läser med ögon eller öron. 😉

Under dagen igår och natten till idag har del lilla snö som kommit hunnit smälta bort. Det är i o f s inget ovanligt, snön brukar komma och fara flera gånger innan den lägger sig för säsongen. Jag kunde ta mig till soptunnorna i morse utan att halka när jag genade över gräsmattan. 🙂

Någon (snäll granne eller A & C?) hade rest upp den tunnan som fallit på rygg vid senaste tömningen – för typ en vecka sedan… Jag har varit på väg ut med soporna flera dagar och tänkte resa tunnan då, men nu hann någon annan före. Problemet med mina soptunnor är att de inte kan stå för nära gatan, p g a att tomten sluttar. Då faller de omkull när sopbilen tömt dem, om han ställer dem för nära gatan – som han gjort den här gången. Ja, ja. Petitesser. 🙄

Medan jag lagade mat igår (k-bullar & pasta) insåg jag hur illa mina knän mår, men jag tror det beror på vädret. (Jag kunde bara ta ett steg åt gången, men det känns lite bättre idag.) När det blir kallare och blåser mycket får jag mer ont. Jag får nog sticka mig ett par knävärmare innan jag börjar lära mig sticka sockhälar, eller hur? 😉 Knävärmare är ju bara raka stycken, med resår. Och så får jag börja använda kryckan, för avlastning, lite mer. *rycker på axlarna*

Allt jag har ute på altanen är förmodligen sjöblött nu. Jag har inte tagit på mig tofflor så jag kunnat gå fram till soffkuddarna och känna på dem, men det verkar ha blåst in nederbörd så alla kuddar blivit blöta. Typiskt. Nu återstår att antigen försöka torka kuddarna på ett vettigt sätt någonstans inomhus, eller också slänga dem och köpa nya till våren. Det största problemet är ryggdynorna, deras överdrag går inte att ta av då ”knapparna” är fastsydda genom hela kudden. Jag vet inte ens om innehållet är i en hel bit eller en massa småbitar? Sittdynornas överdrag går däremot att kränga av och de dynorna är som hel bit.

UPDATE
Siri ville gå ut när jag kom hem på lunchen och kom inte in igen, så hon blev kvar där ute under em. Det gör inget, för vädret är hyfsat bra. Inget regn och inte för mycket vind. Mina knän är inte bra, men lite bättre än igår kväll – jag kan ta flera steg åt gången! Nu har jag preparerat mig med kryckan också, så jag orkar ta ännu fler steg. Någon har nämligen börjat ställa sig på ”min” parkering! 😳

Jag har mina misstankar om vem det är, men h*n är inte omöjlig att ha att göra med och flyttar bilen om jag säger ifrån. Nå, jag behöver ju motion och så länge det inte är halt – och jag kommer ihåg att ta med mig kryckan som stöd – går det bra. Det är ju så att jag står på en allmän parkering (utan motorvärmare) så vem som helst får ju stå där. Jag brukar bara vara först att hinna ställa mig på den platsen. Om jag hade en betald plats på personalparkeringen skulle ingen ställa sig där, men så är det. (Det är inte snålhet som gör att jag inte står på personalparkeringen, det är lång kö till ev lediga platser.)

Jag hittade (läs: sökte fram) en kartong med lite kolor kvar, som jag sakta men säkert gnagar i mig. De är skitäckliga, minst 10 år gamla och stenhårda, har för länge sedan tappat originalsmaken – men de är söta! Jag har inga hämningar utan gräver i mig de sista kolorna, istället för att bara slänga dem. Så är läget för avsockringen idag, men snart tar jag upp kampen igen. Snart.