* Snigel *

I torsdags var jag på begravning, en farbror till mig har hastigt gått bort. Inte så roligt tillfälle, men väldigt trevligt att träffa hela gänget med kusiner. Det är ju bara på begravningar vi ses, allihopa på en och samma plats.

Jag startade strax före 8 på morgonen, och var hemma strax före 8 på kvällen. De trettio mil jag kört under dagen satte sig i benen, men jag tog mig in i huset från bilen, i alla fall. Jag hade haft i uppdrag att fota lite, så min farbror K skulle få se folk från begravningen, eftersom han inte kunde närvara. (Det var alltså hans lillebror som begravdes.) Laddade över fotona till surfplattan, så han kunde få se bilderna på en lite större skärm än mobilens, på fredagen.

När jag varit hos honom, sprang jag på R i korridoren på äldreboendet. Hans mamma M är på samma äldreboende som farbror K, så jag passade på att hälsa på henne också. Det är nog 10 år sedan jag sett henne senast, men hon var lika glad och pigg som vanligt. Visst märks det att hon passerat 90 (för något år sedan) men hon har åldrats väl.

Innan begravningen tvingade jag H att fläta håret åt mig. Det blir så lurvigt och ojämnt när jag gör det själv. E, som satt i baksätet, tyckte det var en ovanligt fin fläta, så hon fotade den. Jag är smått chockad: är jag SÅ långhårig?!? Det märker jag ju inte själv, när fläta (eller svans) hänger bakom nacken på mig.

Igår, fredag, var jag och såg en annan långhårig figur: härliga gaytenoren Rickard Söderberg! Ni som inte var där har verkligen missat något! Han är inte bara en fantastisk sångare, han är väldigt rolig också. 😆 Jag satt så långt bak att jag inte fick några bra bilder av honom, trots zoom på kameran. Nå, jag var inte där för att fota, jag var där för att lyssna.

Jag tror jag nämnt den här utflykten tidigare i min blogg, när jag bokat den. Det var superbra att åka buss till och från evenemanget, eftersom jag annars alltid får köra själv. Nu kunde jag slappa i bussen, på en bra plats (med bord!), och se ut över de grå kalufserna runt omkring. Ja, jag sänkte förstås medelåldern en aning, men var inte ensam, Vi var nog en 3-4 stycken som inte gått i pension än, om vi räknar med chauffören. 😉

I morse hade jag hunnit suga i mig första muggen kaffe, innan ett SMS pep i mobilen?!? Vem ville mig något så tidigt en lördagsmorgon? Jag trodde det skulle vara syrran, som ville ”hämnas” för att jag ringer tidigt till henne ibland, men det var ett jobbärende. (Jag åtar mig ibland akuta jobbärenden under ledig tid, men bokför dem och tar ordentligt betalt.) Nu är det åtgärdat, så jag kan vara ledig resten av helgen. 😉

[tags]begravning, gamlingar, långhårig, Rickard Söderberg, bussresa, extrajobb[/tags]

Den där chokladkakan jag tidigare skrivit om, den som ska vara min nödproviant vid besvärliga situationer – snart öppnar jag den…! Jag kämpar emot suget och låter irritationen sakta pysa ut genom öronen, men jag tror jag måste packa med chokladkakan i handväskan ikväll när jag går hem.

Eller, förresten, kanske inte. Jag ska handla efter jobbet och vill inte behöva betala den ett varv till, alternativt bli fast för påstådd snattning (av en chokladkaka jag redan köpt). 😳 OK, det ser ut som att det bara finns ett alternativ: jag måste äta upp den! 😉 (Försök inte med att jag kan lämna den på jobbet, nu har den legat så länge att den hinner bli gammal innan jag är tillbaka igen. *harkel*)

Jag försöker dricka så mycket vatten som möjligt och har min vattenmugg bredvid datorn hela dagen. Om jag dricker för lite får jag sendrag, vilket en av mina medarbetare har erkänt att hon också får. Hemma är det inga problem, där passerar jag köket ofta, men på jobbet är det lätt att glömma – om jag inte har muggen.

Visst kan jag ändå hamna i ett arbetsflöde som får mig att totalt glömma både tid och rum (och vatten) men med muggen i närheten finns ändå en chans att jag kommer ihåg att dricka. Vattenbristen beror nog på både vintertorr inomhusluft och datorskärmens strålning, för mina händer blir som sandpapper så här års. Jag försöker smörja dem då och då, men har ingen bra handkräm.

Min matsedel sprack direkt, precis som jag anat. Värst var igår, då jag sett fram emot att äta turkyoghurt med flytande honung ringlad ovanpå, tillsammans med smörgås. Tja, dels hade jag inget pålägg (glömde att jag tagit det sista), dels hade något hänt med honungen. Jag vet inte vad som hänt, men det känns som att någon* antingen kört den i mikron eller gjort något annat med den, för både smak och konsistens var förstörda.

[tags]chokladkaka, nödproviant, handla, vatten, mugg, handkräm, yoghurt, honung[/tags]

*) Med ”någon” menar jag förstås B, för honungen var OK tills hon och gossarna senast åt frukost – med yoghurt – hos mig. Jag har inga bevis, men jag har inte själv gjort något med honungen.