Till min stora fasa insåg jag att ett nytt fredagsnöje väntar mig framöver. Det är så att de flesta begravningar här är på fredagar… 🙁
Idag har jag varit med morsan och farsan på begravning av en – för mig – helt okänd person, helt okända släktingar fyllde bänkraderna. Egentligen var jag med som “barnvakt” åt morsan, då farsan och jag inte var riktigt säkra på hur hon skulle gilla läget. Ifall hon skulle balla ur, så kunde jag ta med henne ut så farsan fick stanna kvar. Men det gick bra, hon försökte till och med sjunga med i psalmerna.
Givetvis var min favorithatpräst D tillbaka i predikstolen, vilket gav mig onda aningar. Jajamensan, han älskar att höra sin egen röst eka mellan kyrkväggarna, så begravningsakten blev 20 minuter längre än vanligt. (Tro mig, jag är är proffs på begravningars längd. De slutar nämligen alltid när jag ska gå på lunch, de fredagar jag jobbar. Men nu har jag ju semester.) Månntro jag kan få ersättning för träsmak och psykiskt lidande?
Annars har jag inte gjort mycket idag. Läser en väldigt spännande deckare, jag kan knappt slita mig från den. Äter lösgodis så sockret snart sprutar ur öronen på mig. Kliar alla tre katterna som bestämt sig för att det kalla, blåsiga vädret gör idag till en perfekt dag att sova inomhus, för en gångs skull. (Till och med madamen sover inne!)
[tags]begravning, träsmak[/tags]
