Jag har vid något tidigare tillfälle tagit upp det här med tidigare liv. Inte i den meningen att jag varit en egyptisk prinsessa eller något annat trevligt i ett av mina liv, utan mer ”livets olika faser”.
Jag tror jag kommit in i en ny fas igen. Eller fasa, kanske jag ska kalla den: medelåldern. Alltså, här sitter jag, som den medelsvensson jag är, med ett i allra högsta grad alldagligt jobb, alldagliga intressen, alldagliga vanor, iklädd alldagliga kläder med en lång sträcka av grå vardagar både framför och bakom mig. Jag har nått någon slags mittpunkt.
På något sätt ser jag ändå ljuset i mörkret – trots allt det grå – och ser positivt på framtiden. Det finns hopp, det blir bättre! Och, vadå – även om jag är en medelsvensson, vad är fel med det? Jag kommer aldrig att bli rockstjärna eller fotomodell, så jag kanske har nått min formkurvas topp?
Jag är på topp! 😆
(Och när det börjar gå nedför, ska jag glida barfota på rutschkanan med en röd mantel fladdrande bakom mig och skrika högt av förtjusning!)
[tags]medelålder, medelsvensson, formtopp, svammel[/tags]