Det är lika roande tragiskt varje gång att se ett avsnitt av Lyxfällan. Visst är det lätt att skratta rått åt pundhuvuden som bränner pengar med ljusets hastighet och har lån långt upp över öronen, men det är lätt att hamna där om man inte tänker sig för. Det är så himla enkelt att låna pengar, kreditbolagen överöser en med reklam om hur enkelt och – framför allt – snabbt just du kan köpa precis det du alltid önskat dig.
Jag får lite halvdåligt samvete efter att ha sett programmet, och lovar mig själv att jag någon gång ska göra en budget. Min ekonomi är OK – varje månad går ihop och det kan ibland bli någon krona över, men mer än så är det inte. Tänk om jag skulle komma igång med ett sparande? För där brister det. Jag lever för dagen och lyckas aldrig samla på mig några sparade pengar. Om något går sönder (typ spis eller kyl) så är det lån som gäller. Som sagt: det är enkelt att låna.
Konsumentverket har ju kostnadskalkyler på allt möjligt (t ex vad hemmaboende barn kostar – den har jag använt mig av) som man kan ta till hjälp för att göra en budget. Visst kan jag göra en budget även utan dem, men det gäller att komma ihåg allt – även sådant som bara betalas en gång om året eller dras via autogiro.
Svångremmen börjar dras åt. Lön imorgon och shoppingresa till K på lördag. Jag måste hålla hårt i plånboken så jag inte gör några impulsköp jag senare ångrar. Mental träning: se framför mig hur siffrorna på sparkontot ökar…
[tags]Lyxfällan, Konsumentverket, budget, sparande[/tags]