År: 2009

Jajamensan. Jag hör till sandwichgenerationen. Får oroa mig för både mina barn och mina föräldrar.

Dagens goda nyheter:

• A är frisk, än så länge
• Morsan var på riktigt soligt humör när jag hälsade på

Dagens sämre nyheter:

• Farsan ligger på akuten, med bruten överarm och helt otroliga blåmärken efter sin vurpa utanför affären
• B har blivit förkyld – influensa?

Håhå-jaja. Livet är roligt nästan jämt.

[tags]eländes elände[/tags]

Åter till verkligheten; det känns lite på det viset efter den avslappnade helg jag haft. Bland annat har jag roat mig med att se film och läsa en bok.

Jag har sett The Wrestler, och den var ungefär som jag väntat mig (tragisk historia om en trasig människa), varken mer eller mindre. Däremot läste jag boken Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak och blev grymt besviken. Jag hade väntat mig mer av den och försökte verkligen överse med dess brister.

Dåligt språk (omotiverade svordomar* och annat jag störde mig på), hafsigt intryck, ostrukturerad, men framför allt hans besserwiserattityd som slår igenom i hela boken. Efter några sidor var jag kräkfärdig, men intalade mig själv att läsa färdigt. Det skulle jag inte ha gjort.

Jag är mycket väl medveten om hur handfallna svenska myndigheter var efter tsunamikatastrofen, och behöver inte få det upptryckt i ansiktet i varannan mening. Att boken är berättad för och skriven av en journalist får mig dessutom att se kvällstidningarnas löpsedlar framför mig.

Boken är ett hafsverk, berättad av en man i affekt. Jag – eller någon av mina anhöriga -var inte där och jag kan inte förstå det kaos som utbröt i något som närmast var en krigszon efter katastrofen. (Det behövde han inte heller skriva mig på näsan.) Däremot har jag också upplevt sorg, och försöker filtrera det jag läst genom att intala mig själv att han måste ha varit i chock – då agerar man inte helt rationellt. (Att ge ut den här boken var ett stort misstag, t ex.)

Kanske hade jag upplevt boken starkare om jag läst den direkt den kom ut, nu har ju händelsen sjunkit undan och jag har hunnit få distans till det hemska som hände. Frågan jag ställer mig är om han har det? Jag saknar helt enkelt en uppföljning. Boken hade vunnit mycket på att skrivas och publiceras långt senare, när han hunnit bromsa och dra åt sig andan.

[tags]The Wrestler, Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak[/tags]

*) Jag svär själv, gärna och ofta, men försöker undvika att göra det i text. Då ska det vara välmotiverat med en svordom på exakt rätt ställe för att ge eftertryck åt det som nämns.

På fredagarna frågar många vilka planer jag har för helgen. (Ja, det är inte bara mig de frågar, alla får den frågan.) Jag brukar ge standarsvaret: – Sova och äta, för det är ganska precis vad jag brukar göra under helgerna.

Den här helgen är inget undantag. Jag har absolut inga planer för någonting alls. Antingen är jag en otroligt trist människa helt utan fantasi eller också är jag bara uttröttad.

När jag börjar tänka efter har jag ändå en del småprojekt jag tänkt göra:

• Paketera och skicka tillbaka kappan (och en del annat) jag beställde.
• Röja det värsta i köket och köra bort returpapper, tomburkar, plastförpackningar, etc.
• Tvätta. (Slipper ta hand om torr tvätt, då det redan är fixat.)
• Sortera galgarna (!) i min garderob. (Köpte nya på IKEA och hade glömt bort dem tills igår, då jag sökte fram lampan.)
• Söka fram en höstjacka och hålla tummarna för att den inte krympt i garderoben.
• Ladda batteriet i min MP3-spelare samt ladda in en bok i den. Hör just nu podradio.
• Kolla om jag vänt blad i almanackan i köket, till september. Jag brukar bli så distraherad av de nakna karlarna i den, så jag glömmer bort varför jag tittar i almanackan. Har jag nämnt att jag inte antecknat något i den?

Jag får nog klämt in det där sovandet och ätandet någonstans också.

UPDATE
En del av småsakerna fick jag  gjorda, i alla fall. Plus diverse annat, som inte stod på listan.

[tags]helgplaner[/tags]

Det är hur typiskt som helst. Jag köper ny prydnadslampa på IKEA, och när jag packar upp den (tar av plasten) så är den trasig! 🙁

Jag ids inte ens reklamera den utan slängde den bara. Raka spåret ner i soporna. *suckar* Det var nog inte meningen jag skulle ha en sådan.

Den var ändå bara ett impulsköp, d v s den stod inte med på listan över vad jag skulle köpa, utan den ”ramlade ner i vagnen” när jag gick förbi. Sådär som saker ofta gör på IKEA och liknande ställen.

Helgens stora gåta blir att fundera över: var den trasig när jag plockade den från hyllan eller har jag själv slagit sönder den under transporten hem?

[tags]trasig lampa[/tags]