Så är det fredag.
Dessutom är det morgon.
Jag har bara druckit en kopp kaffe hittills.
*mutter mutter*
Jag kämpar för att försöka komma mig iväg till jobbet tidigare på morgnarna än jag brukar. Det är ju så med flextid, att det jag slösar bort i ena änden av dagen måste – förr eller senare – fyllas på i andra änden av dagen. Då jag inte är överdrivet intresserad av att jobba länge varenda kväll, försöker jag räta upp mitt flexsaldo med tidigare morgnar istället.
Det är bara att inse faktum: jag är verkligen ingen morgonmänniska. Varför anses det naturligt att vara pigg på morgonen, egentligen? Själv fungerar jag faktiskt bäst efter lunch och det kan vara riktigt trevligt att sitta kvar och jobba när de andra gått hem för dagen. Telefonen är tyst, ingen kö till skrivaren, m m.
Människor har olika dygnsrytm. Att jobba med morgonpigga människor är inte alltid så roligt, när jag själv är trött. Att de sedan tappar gnista när jag kommer igång framåt eftermiddagen, gör att det kan ta lite tid att få saker och ting att flyta utan ansträngning.
[tags]flextid, fredag morgon, morgonpigg[/tags]
Morgnar är överskattade…
Kram Carra (kroniskt morgontrött)
Det är orättvist mot oss kvällsmänniskor, att ”morgonstund har guld i mun”. Jag skulle vilja säga att ”morgonstund är som en böld i r*ven”…