Gårdagens klippning blev helt OK, precis den frisyr jag var ute efter. *tummen upp* Idag känns det ännu bättre, då jag tvättat ur det spray frissan alltid envisas med att sätta i håret när klippningen är klar. (Jag brukar säga till, men glömde/hann inte.)
Jag är ju en ”tvätta-kamma”-person, vill inte behöva hålla på att värma håret i onödan med lockborste eller plattång, eller sätta frisyrprodukter i det. Visst blåser jag det torrt om det är kallt ute och jag ska promenera till jobbet, men inte annars.
Det är en del av min personlighet. Jag bryr mig inte speciellt mycket om hur jag ser ut. Huvudsaken är att jag trivs själv. Jag använder inte makeup, annat än läppstift* och nagellack någon enstaka gång (jag är lite periodare med det), främst för att jag inte tål mascara.
Mina kläder shoppas nästan uteslutande på Ellos PLUS-avdelning, så det är inte frågan om att vara speciellt modemedveten eller ”först med det senaste”. So what? Jag är nöjd om jag har kläder jag ryms i.
Jag försöker alltid se saker från den ljusa sidan och förväntar mig inte att saker och ting går åt helvete, utan OM de gör det, får jag göra upp en ny plan. Den dagen, den sorgen. *rycker på axlarna* Visst finns det en poäng i att vara förberedd på motgångar om de kommer, men man behöver inte gå runt och vänta på dem hela tiden.
[tags]frisyr, personlighet, kläder, optimist, Monty Python, Bright side of life[/tags]
*) Det är jättekul att se hur folk lyser upp och ler tillbaka när man har riktigt, riktigt rött läppstift en sketen grå vardag och fyrar av ett leende mot dem. Prova!
Jag vet egentligen inte detta… men jag TROR inte att jag riktigt skulle passa i läppstift, så jag måste tyvärr avstå från att prova den varianten av le-mot-någon-prylen. 🙂
/Stefan
Om du provar läppstiftsgrejen så lovar jag att folk inte bara skulle le mot dig, de skulle skratta lyckligt! Hur kan du missunna dina medmänniskor detta? 😉