Jag drog lite förhastade slutsatser i morse.
Steg upp ganska sent, banade mig väg genom dotterns röra i badrummet (-Har hon redan stigit upp?), gick ut och rökte, såg att bilen var borta… OJ! Bilen var borta!?! Den som inte ens hade stått i värmare under natten – och det var 30 grader kallt!
Jag rökte snabbt – ilsket – och gjorde mig en kopp kaffe för att lugna ner mig.* Såg (medan jag drack kaffet) för min inre syn hur dottern och ett okänt antal kompisar var på väg till shoppingrunda i L, eller bara annars var ute och körde – i den här kylan?!?
Samlade mig och ringde hennes mobil. Inget svar. Raseriet nådde nya höjder – uppenbarligen hade inte koffeinet hunnit börja verka – och skickade ett SMS: -Var är min bil?
Efter en stund pep mobilen att ett svar kommit. Hon hade blivit utringd att jobba, tidigt på morgonen, och hade inte lyckats väcka mig innan hon for…
Hälsningar: signaturen ”Skamsen mamma”
[tags]kyla, vinter, förhastade slutsatser[/tags]
*) Man ska aldrig prata med mig innan jag druckit morgonkaffet. Det kan få katastrofala följder.