Dag: 11 juni 2010

Så har ännu en arbetsvecka rullat förbi. (Ja, jag vet att den inte är slut än, men det är inte länge kvar.)

Planer inför helgen har jag inga, höll jag på att skriva, men det är inte riktigt sant. Gräset måste klippas (villintevillintevillinte), jag har torr tvätt att ta hand om – både nere i källaren och uppe i sovrummet – och jag skulle gärna åka till L en sväng. Dels för att s*h*o*p*p*a, dels för att hälsa på/ våldgästa B.

Skolorna har slutat idag. Det märktes tydligt på kön vid grillen, när jag skulle beställa lunch. Jag iddes inte ens gå till något annat matställe, då jag antar att de också var överfulla. (Grillen har bara uteservering, alla andra ställen håller till inomhus.)

Problemet med vad jag ska ha till middag är löst. Eftersom jag klämde i mig en rejäl lunch, blir det fil & flingor. Jag är ju antingen ”av” eller ”på”, vad gäller matlagning. Just nu känner jag mig mer ”av” än någonsin.

Efter jobbet ska jag åka över till morsan & farsan en sväng, för att se hur de har det. Farsan fick flytta i måndags, men var lite förvirrad i tisdags, då jag hälsade på. Jag tror det kommer att gå bra för dem, när de fått komma i ordning.

Spegelbyrån står fortfarande i vardagsrummet, mitt på golvet (men inte framför TV:n). När jag får hjälp någon dag ska vi bära upp den till B:s rum, där jag tänkt ha den. Det lilla skrivbordet, som är ådringsmålat och charmigt nött, får stå kvar i vardagsrummet. Jag vet faktiskt inte vart jag annars ska ställa det.

Poängen är att vi inte kunde göra oss av med skrivbordet. Ingen av oss hade hjärta att skicka det till återvinningen eller sätta det på annons. Det hör till släkten.  Jag ”offrade” mig och sade att det får stå hos mig* tills någon annan i släkten behöver det. (Då det är så litet, är det väldigt lättplacerat.)

[tags]fredag eftermiddag[/tags]

*) Det är ju inte så att jag är utan skrivbord. Jag har redan ett i vardagsrummet, samt ett i A:s rum (som jag inte alls använder).

För femtielfte gången upprepar jag för mig själv att jag ska inte börja med något projekt strax innan läggdags, bara för att jag tror det ska gå snabbt. ”Det är ju fort gjort!” Jo, tjena.

Det är de ljusa nätterna som ställer till det för min tidsuppfattning, trots att jag har bott här hela mitt liv* och verkligen borde vara van dem. På ett underligt sätt blir det aldrig kväll – det är ju ljust hela tiden.

Så jag kollar inte på klockan när jag börjar med något, utan upptäcker plötsligt – gärna halvvägs igenom projektet – att en bil stannar till, kör vidare, stannar till, kör vidare efter gatan. Oj, tidningsbilen!** Jag som ska jobba imorgon/ idag!

Nattens projekt var upprensning i köket. När jag flyttade alla småsaker, som samlats där, till sina rätta platser så började jag rensa där också. Ni vet; handkrämen till skåpet i badrummet, där jag hittade tom schampoflaska som skulle i plastinsamlingen, som blandats med konservburkar och pantflaskor, som skulle rymmas på soffan om jag bara flyttade sakerna jag hade där…

Inte nog med det, jag hade dessutom börjat föra över en av CD-böckerna till datorn som MP3-filer, och fick springa fram och tillbaka för att byta skiva med ojämna mellanrum.

Nå, köket är (till större delen) rensat, en massa saker har hittat tillbaka till sina platser, och jag hann få ett par timmars sömn. Jag kommer nog att överleva den här dagen också.

[tags]påbörjade projekt, plocka ihop, midnattssol, sena kvällar, tidiga morgnar[/tags]

*) Så tragiskt det lät. Det var inte meningen!

**) Jag har själv slutat med papperstidning för flera år sedan, men grannarna har.