Här kommer ett erkännande: jag är urusel på komplimanger, både att ge och ta emot! 🙄
Definitivt ett i-landsproblem, men det känns så knäppt när jag t ex ser en medarbetare i något nytt och snyggt. Jag går förbi/möter henne i korridoren, tänker att det är snyggt, men säger inget. Varför får jag inte ur mig det? Komplimangen fastnar inte på tungen – den kommer inte ens till svalget.
För att inte tala om ifall jag själv får en komplimang av någon. Jag bara ääähhh:ar och mumlar något om ”den här gamla trasan” och blir mest bara generad. Varför i all världen då?
Jodå, jag kan klämma ur mig något ibland, men det sitter hårt inne. Knäppa jag. Jag har dessutom inte öga för detaljer, t ex så ser jag sällan om någon har något nytt på sig. Det är en helt annan femma om påsar med shoppingfynd öppnas och visas upp, då fattar t o m tröga jag att det är nytt.
Det är en defekt, jag har helt enkelt ingen blick för mode och/eller förändringar. Eller, jag kan se att något är annorlunda, men inte vad.
[tags]komplimanger[/tags]
Även solen har sina fläckar! 😉
Jag är inte helt perfekt, bara nästan! 😉