Det är hårresande hur fort det går.
Gamlingen börjar tackla av ordentligt, nu syns det tydligt hur gammal han är. Kroppen har blivit tunnare och pälsen är både matt och sträv. Han verkar ändå må bra, äter och dricker som han ska, men verkar ibland väldigt vilsen.
Det beror säkert på att han nu är både blind och döv. Han går in i bord, stolar och dörrar och vågar inte längre hoppa upp på vissa ställen. Man får prata med stora bokstäver åt honom och då verkar han ha kvar lite hörsel på vänster öra, för han vänder åt vänster när man försöker locka på honom.
B och J har varit här några dagar, så B har fått pyssla med gamlingen som trots allt är hennes katt. Själv skämmer jag bort honom på alla upptänkliga sätt, då jag vill att hans liv ska vara bra ända till slutet. Visst fasar jag för den dagen jag måste ta beslut, men den är ännu inte kommen. (Och jag hoppas den dröjer riktigt länge!)
Det är det värsta med att ha husdjur. Om man inte skaffar sig en papegoja (finns det inte en del sorters aror som kan bli 80 år eller mer?) så måste man en vacker dag ta beslutet över liv eller död. Att få höra att ”detärjubaraenkatt” hjälper inte, ett älskat husdjur är en familjemedlem – det är inget ”bara” över den kärlek man gett och fått.
Jag har fällt tårar över många husdjur genom årens lopp, både hundar och katter har passerat i mitt liv. Snart, alldeles för snart, är det dags igen…
En trött gammal kisse-pisse-misse-katt.
(Och, nej, han släpper inte alls hår – varför tror ni det?)
(Puffen han ligger på är inte grå, utan vinröd.)
[tags]gammal katt[/tags]
Usch ja, det är jättejobbigt. Men det är den smällen man får ta och det är ändå värt det. Samtidigt tycker jag det är bättre att få somna in än att som vi människor kan få göra, tvingas att leva alldeles för länge.
Jag hade en hund som jag tror faktiskt också blev senil. När han gick lös och skulle gå hem gick han till en trappuppgång vi hade bott i förut.
Jag vet inte riktigt om gamlingen är senil eller om vissa saker beror på att han är blind. Men så länge han äter och dricker som han ska, och klarar att gå på lådan, går det ingen nöd på honom.
Oh, vet såväl hur det är… 🙁 Hoppas att han får en värdig avslutning på sitt fina liv.
Kram,
Carra
Han mår ju bra, förutom att han inte ser eller hör, och därmed blir begränsad i det han brukat göra. Han går t ex inte ut längre, annat än en kort stund på bron när jag röker. När jag går in igen följer han med, utan att ens ha försökt gå ner från bron.