Katter

Ingen skurk

Först av allt har jag ett erkännande att göra: jag har tjuvrökt idag… Nej, det hjälpte inte utan smakade bara illa, så jag tänker inte fortsätta.

Idag nådde jag kulmen av en extrem period av oflyt. Ni vet; när allt man rör vid blir skit. *depp depp* Till slut tänkte mitt inte helt logiska jag att en cigg kanske skulle rensa hjärnan. Få lite fart på blodomloppet. (Det gjorde det inte.)

Det är flera timmar sedan men jag känner fortfarande smaken av gammal toffla. *blähh* Konstigt att jag frivilligt rökt i så många år när det är så äckligt. 😕

Jag kände mig som en skurk, när jag var tvungen att åka till veterinären med en snygg, ung katt – för avlivning. Kom inte med några moralpredikningar nu, för 1) jag kunde inte ta hem honom eftersom han och mina damer verkligen hatar varandra (det var ju därför han fick flytta) och 2) han pissat ner allt i B och J:s lägenhet. Golv, väggar, möbler, kläder… Lådan funkade bara första dagarna, sedan eskalerade problemet. Och vem av er är villig att ta hand om en sådan katt?

Jag grät floder hos vet när han fick somna in, men kände mig otroligt snopen när hon upptäckte att han faktiskt redan var kastrerad, och det vid ung ålder?!? Hon tröstade mig med att jag inte var någon skurk, för en kastrerad katt ska inte revirmarkera på det viset. Det hjälpte lite grann, och visst var det synd på en så trevlig och social katt, men… Nu är det gjort.

[tags]tjuvrökt, oflyt, avlivning[/tags]