Det slog mig en dag, precis när jag avslutat ännu en klädbeställning från Ellos (ja, jag vet, jag tjatar jämt om deras Plusavdelning, men de har faktiskt riktigt snygga kläder där), att någonting har väckt en slumrande tiger i mig.
Alltså; jag har tidigare inte brytt mig om vad jag haft för kläder på mig under många år, men nu plötsligt har shoppingivern brutit ut på fullt allvar. Det är nästan så att jag ibland funderar på att kalla mig ”shopoholic”, för jag hittar bara mer och mer jag vill fylla garderoberna med.
Kan det vara en medelålderskris? Visserligen har jag ett par år kvar till 50, men då bör jag redan nu ha uppnått medelåldern. Jag menar; hur många av oss kommer att bli 100 år? 😉
Idag, t ex, tar jag ledigt efter lunch för att åka till L och shoppa. Nu är det i första hand glasögon jag ska shoppa (de jag tidigare beställt och provat ut har kommit, så nu ska de hämtas och bågarna justeras) men visst kommer jag att kika in i ett par tre kläd- och skobutiker också…
Det gör mig lite orolig. Blir jag betraktad som ytlig nu för tiden? Alla mina foton på dagens outfit, gör de mig ytlig? Jag brukar i o f s inte utge mig för att vara någon ”djup” typ – varken i bloggen eller i övrigt – men det betyder inte att jag vill betraktas som en medelålders Blondinbella.
Eller är det så att jag ”kommit ikapp” det måttliga (?) klädintresse andra kvinnor har, och upplever det som mycket större än det är, eftersom jag tidigare legat på noll? Efter Den Stora Rensningen jag gjorde för ett par år sedan, då jag tömde hela garderoben och startade om från början, är det ändå bara vardagskläder jag köper.
Jag använder ju alla kläder – inte som innan Rensningen, då jag hade garderoben full med ”sådant jag kunde ha om jag skulle på fest”, d v s lite för piffigt att använda till vardags.
Här lägger jag in en bild med kläder, baraföratt.
Madamen får ni på köpet.
[tags]kläder, mode, medelålder[/tags]