Det här är dagens hiss. 😉 Annars har det faktiskt varit mest diss hela dagen.
Det började i morse med att de soppåsar jag ställt ut på bron igår kväll, var sönderhackade av skatorna när jag klev ut och skulle gå till jobbet (och bära med mig soppåsarna till tunnorna, då jag passerar dem när jag går). Inte nog med att de mosiga päron jag slängt igår låg sönderhackade över hela bron – de hade dessutom a) frusit och b) frusit fast! Nu får jag dras med grönbruna knölar över hela bron tills det blir blida så de tinar loss, någon gång i april? 🙄
Jag kunde i alla fall skrapa ihop en del kompostrester i nya påsar, och skulle lyfta dem plus den brännbara påsen. (Jag ställde ut tre påsar igår, två kompost och en brännbar.) Självklart hade den också frusit fast i bron, och när jag drog lite hårdare gick botten ur… Jag kunde konstatera att jag bl a använt en jäkla massa kaffekapslar, då de spred sig likt maskrosfrön över mina fötter, hela bron och den oskottade garagenedfarten. (De studsar väldigt bra när de är tomma.)
Uppmuntrad av detta traskade jag iväg till jobbet, där stämpeluret förstås gått i strejk, bara för att jag var tidig. Kaffeautomaten strejkade vid personen före mig i kön. Min dator låste sig, hängde sig och var allmänt trilsk, speciellt under eftermiddagen.
När jag var hemma igen och höll på att laga middag, rev froppisen ner min bok från köksbordet – så bokmärket föll ur.
Nu har jag tröstbakat en äppelpaj 😉 som jag tänkte tröstäta tillsammans med bror L, om/när han kommer ikväll. Förhoppningsvis har jag inte satt salt istället för socker i den, men en sådan här dag skulle det inte förvåna mig. Inte det minsta. 🙄
UPDATE
Nej, jag hade inte saltat äppelpajen. Tvärtom var den förödande god! *slickar mig om munnen*
[tags]hiss och diss, dålig dag[/tags]
Dessa sopor.
På stugan i höstas hade vi samlat sex sopsäckar med sopor, jag hade tjatat på Maken att hämta dom och köra dom på tippen. Vi åker ju båt så vi måste planera sophanteringen lite.
Maken sa att han skulle göra det. Men gjorde det inte alls.
När vi kom ut sent i oktober var varenda säck utspridd över tomten. Sopor som varit sopor sen juli/augusti. Mysigt, nej inte alls.
Förmultnade och äckliga låg dom där, matresterna.
Bara kratta ihop eländet och fylla i nya hela säckar. Kändes som om jag behövde saneras hela jag efteråt.
Usch.
Man ska aldrig skjuta upp sådana saker 🙂
Ursäkta, men jag kan inte låta bli att fnissa lite! 😉