Det var harspår på nysnön i morse när jag skulle till jobbet. Den lilla snö som kommit (jag väntade mig mycket mer) har lagt ett lätt täcke över skaren, så nu syns alla spår så fint. (Det var kattspår på andra sidan garaget. Madamens. Hon missade haren. Precis som jag.)
Efter den hårda dagens slit har jag lagat laxlasagne. Lite udda, jämfört med vanlig lasagne, men fullt ätbar – riktigt god, faktiskt!* Trots att jag inte hade något recept, utan improviserade mig fram. 😉
Jag har lyssnat färdigt på den ljudbok jag roat mig med ett längre tag och har nu laddat in nästa bok i spelaren, även den av Harlan Coben. Visserligen tar jag dem nu i fel ordning, men det spelar ingen roll då de inte ingår i någon serie. Alla hans böcker är fristående från varandra – tror jag. Det märker jag när jag börjar lyssna på nästa.
Under kvällen har jag lyckats ta mig till A, en från jobbet, för att hälsa på i hennes lägenhet. Hon har väl bara bott där ett halvår eller så. Två kvarter bort… *harkel* Så, nu byter vi ämne!
Jag ÄR dålig på att slita mig från TV:n, speciellt under vintern, men nu börjar det lossna för mig. Bara gatorna blir fria från is och snö, så jag kan börja promenera också. *kors i taket* Jo, jag vet, så har jag sagt förr (och kommer säkert att säga igen) men en liten prommis varje kväll skulle jag inte må dåligt av. Just nu har jag ingen kondis, verkligen ingen alls.
[tags]harspår, laxlasagne, Den enda lögnen, Den oskyldige, Harlan Coben, promenader[/tags]
*) När jag plockat bort det översta (brända) lagret med plattor, alltså…