Födelsedagsbarnets svårfotograferade hund
Jag var på ännu ett födelsedagskalas igår, men det var inte jämna år – eller lika mycket folk – den här gången. 😉
Vi var ett tappert gäng som tryckte i oss tårta och annat gott, innan de flesta åkte hem. Bara jag och A stannade kvar i efterhand, och belönades därför med middag. Visserligen fick jag laga maten själv, men det var ”bara” köttfärslåda. Den sköter ju sig själv i ugnen. (Och jag slapp diska!)
Hundar har ett otroligt luktsinne! Vi hade flyttat ut bordet från väggen, för att alla skulle få plats, och sedan flyttat tillbaka det igen när de flesta gästerna åkt hem. Hunden började plötsligt krafsa och gnälla bredvid bordsbenet – ett sådant där med en bred ”fot” längst ner – och när vi lyfte upp den änden av bordet (för att få tyst på henne) så låg där en halv hundgodis!
Första dagen på jobbet efter två veckors ledighet gör att jag känner mig som en nybörjare. Lite ringrostig, plockar i högarna med post som samlats medan jag varit borta, kollar mailen, etc. Telefonen har varit ganska barmhärtig, inga ärenden jag inte kunde ordna på en gång.*
[tags]födelsedag, köttfärslåda, hundgodis, ringrostig[/tags]
*) En fråga till alla språkpoliser: heter det ”på en gång” eller ”med en gång”? Jag har alltid sagt ”på en gång”, med betoningen på en, alltså ”på EN gång”. (Det ska dessutom vara norrländskt uttal; mera likt ”på ENN gång” än ”på EEN gång”, men det är kanske en smaksak? 😉 )
