Jag försökte ta en bild av de rosor jag förärat mig själv, så här till Alla Hjärtans Dag. Så här gick det:
En Liten Fet Fläckig Varelse trängde sig in mellan kameran (mobilen) och motivet. Linslus, någon? 😉
Sedan blev det Stora Offerpromenaden längs bordskanten: – Mammaaaaaaa, varför kan du aldrig klia mig? Se så okliad jag är! Det kliar över hela kroppen!
Tja, ni fick ju en glimt av rosorna i alla fall. Just nu har Den Lilla Feta Fläckiga Varelsen kalas, utan att jag är bjuden. Kalas? Ja, hon har skitkalas i kattlådan.
Den fluffiga madamen har varit ut och gjort-det-som-behövde-göras. Fråga inte; det är väl självklart att jag satt ute i min rökhörna och väntade tills hon behagade komma hem igen.* I snöovädret. Utan mössa, vantar eller långkalsonger (jag, inte hon).
Mina katter är inte bortskämda. Nädå, inte alls. 
[tags]kattliv, rosor[/tags]
*) Madamen ska inte behöva vänta i kyla och snö ute på bron, jag är rädd att hon får UVI igen om hon sitter kallt för länge.
