I morse har T agerat drug dealer åt oss på jobbet. Vi har smugit till hans kontor, med kontanter i händerna, och smusslat med oss lådor med varierande innehåll tillbaka till våra egna kontor… 
Lagom till eftermiddagskaffet kommer vi att vara sockerhöga allihop, stirriga och med energin hos Duracellkaniner. Och väldigt, väldigt sugna på något salt.
Konstigt att det aldrig är samma rush efter underkläder och sockor, eller för all del korvar…? 😉
Däremot har vi en klass som säljer hembakt fika (oftast långpannerutor av olika slag) varje vecka i fikarummet, men det verkar gå trögt efter att första förtjusningen lagt sig. Jag är inte helt informerad om hur det går, men vet ju att jag själv inte ids köpa fika så ofta då det alltid finns tillgängligt. Dessutom har jag sällan kontanter på mig.
Ortens fantastiskt fina fik, som återuppstått för några år sedan, har jag nästan helt bojkottat eftersom de inte tar kort. Nuförtiden har folk sällan kontanter på sig, och jag tar sällan ut pengar om jag inte vet att jag behöver dem till något särskilt. Som nu med kolorna/ kakorna; T skickade mail till alla som beställt, att nu hade de kommit. Alla har då hunnit ta ut pengar igår eller i morse, och kunde hämta sina burkar idag.
Om jag i förväg vet att jag ska till fiket, tar jag ut pengar, men det blir inga spontanbesök. Jag försöker också påminna mer eller mindre långväga besökare – som jag vet brukar besöka fiket – om att fiket inte tar kort, så de åker förbi bankomaten innan de fikar. De måste gå miste om många spontankunder på det viset; jag förstår inte hur de kan klara det utan att ta kort? Nå, det är inte mitt problem – annat än när jag står där utan kontanter i börsen. 🙁
[tags]socker, godis, kakor, fika, café, fik, kort, kontanter[/tags]