Jag kunde förstås inte låta bli att köpa mig ännu ett par örhängen när jag var till L i torsdags… Den här gången är de i guld, så jag slipper kliande örsnibbar, som jag annars lätt får av alla de oäkta örhängen jag har. (De har inte diamanter som glitterstenar, någon måtta får det vara!)
Krokarna är perfekt utformade, då jag kan ”kroka av” hängena och byta till några av de oäkta hängena när jag känner för det. Så länge själva krokarna är i guld, kan jag ha oäkta hängen. Dessutom är krokarna av modellen som går att stänga, vilket gör att de sitter bättre. Ibland lite för bra…
Det här hände när jag hade använt örhängena första dagen: kroken i ena örat hakade bara fast i öglan igen när jag försökte öppna örhänget för att gå och lägga mig (kan inte sova med örhängen). Själva hänget gick att ta bort men kroken vägrade ge med sig.
Jag blev svettigare och svettigare, klämde, drog och vred så örsnibben blev alldeles svullen (som om det skulle hjälpa!), men kroken vägrade släppa taget. Eftersom örhängena var nya hade jag inte ”töjt ut” kroken innan jag satte den i örat, så den sprättade inte ut som jag förväntade mig – den gled bara tillbaka in i öglan igen.
Till slut, efter sju sorger och åtta bedrövelser, lyckades jag lirka loss den från örat, utan skador på vare sig mig eller kroken. Och nu är krokarna ordentligt uttöjda så jag inte råkar ut för samma missöde igen!
[tags]örhängen, guld, krokar, dilemma[/tags]
