Det passerade förbi ett gäng vuxna människor från ett konferensrum. De har tydligen suttit i möte under förmiddagen. Sorgligt, men sant: alla gick genom korridoren med näsorna i sina mobiler.
Så är det med den nya tekniken: beroendeframkallande. Jag vet ju själv hur vilsen jag blir utan mobil vid min sida. Nu är ju inte jag någon Viktig Person, så mina meddelanden är mest från juniorerna. Inget brådskande, utan jag kan ta hand om det när jag har tid och lust.
Självklart tar jag med mig mobilen när jag åker bort – alltså kanske inte varje gång jag far och handlar, men när jag åker iväg någonstans – för att folk och fä ska kunna få tag i mig. Om inte annat så ser jag på kvällen om någon ringt under dagen.
Däremot kommer jag inte att kolla min jobbmail under de dagar jag är borta. Jag ska lägga in ett meddelande att den som mailar får vända sig till någon annan. Min mobil är min privata, inte jobbets, så jag stenvägrar att ladda ner mailprogrammet till den. Vill de att jag ska kolla jobbmail när jag är på resa, så får de allt vackert ge mig en mobil (kommer inte att ske).
Däremot har jag tillgång till jobbmailen (och jobbets hemsida) från min stationära dator hemma, men det har både för- och nackdelar. Dels kan jag utföra jobb hemifrån när jag är ledig, dels kan jag utföra jobb hemifrån om jag vill stanna hemma. Första exemplet om jag akut måste lägga in något på jobbets hemsida även om jag har semester, andra exemplet om jag vill jobba hemifrån när det är svinkallt ute och jag inte vill gå ut.
[tags]mobiltelefon, beroende, jobbmail[/tags]