Jag blev bjuden på lunch på grillen idag, fast jag försökte betala själv! 🙂
Det var min vän R, som var där och värmde sig i vinterstormen (och pratade med N, som äger stället). Han envisades med att betala min mat för att jag alltid är så trevlig mot honom (och han är alltid trevlig mot mig).
Jag brukar ta mig tid att stanna till och prata en liten stund med honom om vi t ex möts på affären, eller så. Lite vänlighet har aldrig skadat någon, och han känner inte så många här.
Och, nej, det är ingen romans på gång. Vi träffas oftast genom jobbet, och så kommer det att förbli. Han är bara en manlig bekant.*
[tags]grillmat, bjudlunch[/tags]
*) Det är lustigt. Som singel kan jag tydligen inte ha manliga vänner, enligt somliga. Jag vet inte riktigt vad de tror att jag gör så fort jag träffar en man 😆 men låt mig säga att så nödig är jag faktiskt inte att jag hoppar på vem som helst.
