Dag: 19 februari 2018

Till slut tittade solen fram en stund på söndagen, så jag kunde luncha ute på altanen (medan jag lyssnade på Peter Mays ”Coffin Road”). Det var inte jättevarmt, det ska jag inte försöka inbilla er, men jag pallade att sitta ute tills jag ätit klart. Kaffet svalande snabbt och mackor går kvickt att tugga i sig.

Sedan dök plötsligt syrran och hennes man upp. Det var ren tur att jag hörde dem, då jag lyssnade med hörlurarna på och batteriet i ringklockan (tydligen) tagit slut (igen). Jag hörde att någon var vid ytterdörren (som jag inte låst upp, eftersom jag inte gått ut den vägen). Om inte annat märkte jag det på froppisen, som genast reagerade på att någon var på bron.

Eftersom jag lagat en sådan avancerad lunch 😉 blev det lax med Västerbottensost och spenat till middag. Det blev dessutom flera lunchburkar över, så jag tog med en till jobbet idag. Jag har räknat ut att eftersom det är kallare idag än tidigare, kommer rutan på min bil att vara igenimmad när jag ska hem – alltså går det fortare att äta på jobbet.

Förutom att jag ätit under helgen, har jag även städat. Plockat ihop och dammsugit nere, och moppat de värsta spillfläckarna i köket. I morse insåg jag att jag verkligen behöver vika tvätt, för jag hittar helt plötsligt inga koftor längre?!? Jag vet att jag har massor av koftor, men det finns bara ”de fula” kvar i garderoben. Favoriterna måste finnas någonstans i drivan av ren tvätt.

Jag hade så smått väntat mig herrbesök, av de två små herrarna som smälter mormorshjärtat, men de hade annat för sig. Visst var jag sugen att åka till L och hälsa på dem (om inte Muhammed kommer till berget…) på söndag, men det blev inte så. Däremot kommer de om två veckor, meddelade deras mor – om ingen blir sjuk. Det är ju trots allt VABruari.

[tags]vinter, vårkänslor, utelunch, städa, barnbarn[/tags]